Vi avnjöt nyårsafton hos Linda, Henrik och lilla Siri. Kilowatt-Kalle och Kristin var också där, beväpnade med lilla Vera som vi träffade för första gången. Således tre par med småbarn. Endiver med champinjoner, Hummer med sparris och risotto samt chokladtårta med chokladdragerad choklad (alltihop lika gott som det låter and then some). Genomgånde sansad dryckeskap med inslag av bilrealterad helnykterhet, hemgång vid pass halv två, och vuxenpoäng så det sprutade ur öronen. Samt trevligt som fan.

Själva tolvslaget intogs på balkongen, tio våningar upp med utsikt över Tantolunden, Årstabron samt Stockholms Södra förorter. Och även om man bortser från dom fyrverkerier som ett inte helt stadigt gäng avfyrade nere på gården och som small rakt framför balkongen vi stod på, så var det helt enkelt jävligt mäktigt. Och en tanke slog mig:

Jag utgår från att alla ni läsare har varit med om er beskärda del av lömiga och tandlösa nyårsfyrverkerier. En pappa i snowjoggings som hukande lufsar runt och försöker få raketer att bränna av i nån slags rytmisk sekvens, för att få den billiga bensinstationsblandningen av verka lite tjusig. Vilket misslyckas. Ett tamt knatter med nåt lite grönt som glimtar till en sekund följs av en minuts stiltje när en stubin slocknar. Tills den svettige fadern till sist får futt på tjutaren, som gör en båge på två meter och sen ligger och fräser patetiskt på marken i lätt ljusrött sken...Ni fattar vad jag menar.

Men den andlösa syn som drabbade oss igår, med smällar och knallar och ljussken och norrskenshimmel och en kokande cityhorisont som bara fortsatte och fortsatte och fortsatte - den bestod ju egentligen inte av någonting annat än väldigt många lama, misslyckade, billiga hemmafyrverkerier. Tusen svettiga pappor, mammor, osnutna ungar och fulla tonåringar skapade i den stunden tillsammans nånting mäktigt. Vilket dom förmodligen inte ens märkte, upptagna som dom var med sina vältande flaskor, avbrutna tändstickor och snedsiktade knallskott.

Det är riktigt vackert när man tänker på det.

 

Huskorset

2 januari 2009 01:33

Åh, det var väl det finaste! Jaaa så är det. Alla lufsar runt och drar sitt strå till smällkaramell-stacken.

http://huskorsetshemligaliv.blogspot.com

 

Bloggblad

2 januari 2009 11:14

Hos oss åsågs också en mängd fyrverkerier från balkongen, inte från dina höjder och med utsikt över en betydligt mindre stad, men eftersom vårt hus ligger högt på gräddhyllan ser vi en hel del. (Fast gräddhyllan kallas det bara när folk ska sälja sina hus. "Lärarghettot" är annars det lokala namnet... :)

http://www.bloggblad.blogspot.com

 

Anders

2 januari 2009 12:19

Bloggblad - en av mina hobbies är att försöka lura ut var du bor. Det finns en gräddhylla i Alingsås, men säkert på en miljard andra platser också. Och du har bloggat om östgötska som körspråk...Hmm.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

fetkatt

2 januari 2009 17:11

Märkligt nog så hatar jag nu för tiden fyrverkerier.

När man var yngre tyckte man det var liksom lite magiskt, men för varje år tycker jag det där smällandet bara är alltmer obehagligt. Numera är man ju med hund dessutom och även om den långbente drasuten oftast skiter högaktningsfullt i det mesta av smällande, så känns det liksom inte ok...

Sambon jobbade natt och patrullerade Avenyn, som natten till ära tydligen intogs av diverse KRAFTIGT onyktra människor som friskt brände av raketer RAKT MOT andra onyktra människor och rakt mot husen och överallt.

Hate it.

 

Anders

3 januari 2009 00:03

Fetkatt - Loppan tittade på första raden i din kommentar, flinade och sa: "Hatar C nånting igen? Vad är det för 'märkligt nog' med det?" Håller för övrigt i stort med om det du säger. Här var det ju det att alltihop skedde på håll som gjorde det så tjusigt.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

fetkatt

4 januari 2009 11:02

Oj... Är det så illa? Och jag som har som nåt slags nyårslöfte att avsky lite färre grejer i år...
Får väl hitta nåt jag gillar istället! : )
Ja, utöver att jag har en liten hemlig crush på han vampyrkillen i "Twilight" då. Pinsamt...

 

Anders

4 januari 2009 12:20

Ska väl understrykas att det sas med väldigt mycket värme. Men du har själv vid nåt tillfälle beskrivit dig som "En liten arg jävel med dålig andedräkt". Det där med andedräkten är ju bara nys, men annars tycker jag du ringar in dig själv rätt bra. :-)

Ska bli väldigt kul att ses om några dagar!

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...