ALLT är potentiella blogginlägg just nu. Jag går fram som en dammsugare i min vardag. Det blir bra att åka till Göteborg ett par dagar och få ner febern ett hack.

Vill för övrigt ta tillbaks allt fint jag nånsin sagt om hösten. För fy helvete, idag var det inte roligt.

Bis später.

SNÄLLA SVENSKA POSTKODLOTTERIET, NI KAN SLUTA HUGGA NER EN SKOG I VECKAN FÖR VÅR SKULL, VI TÄNKER INTE GÅ MED I ER JÄVLA SEKT. OKEJ?

Här kommer det utlovade slugget på Apoteket! Samt ett faktiskt nästan motsatt exempel.

a) Som jag tidigare nämnt så råder tämligen duster stämning på mitt lokala pillerhak. Det haaasas i birkenstocksen. Det svaras inte på tack eller varsågod eller andra lättare sociala övningar i betalningssituationen. Det går fan inte fort. Jag har räknat dom leenden jag mötts av där dom senaste åren och dom uppgår till fyra. Och då kan ett lika gärna ha varit en kvävd gäspning. 

När jag var där senast (det är alltså samma apoteksbesök som nu avhandlas i tredje inlägget. Aktiv vardag!) befann sig två farmaceuter framför en dataskärm mitt i lokalen. Nån slags katalogsystem eller FASS eller så får man förmoda. Så jag, som ju ska fråga om bara-D-droppar går dit och ställer mig och ser lite hej hallå ut. Den ena vitrocken tittar upp, tittar ner igen, dom pekar på skärmen och gruffar lite. Dom scrollar. Jag säger uhm...ursäkta, ingen säger nånting. På typ en minut. Sen tittar den andra upp och säger Ville du ha hjälp eller? Jag? Nej nej, jag står här bara för att kolla om det är smittsamt att vara en tröglori med tunnelseende.

b) Det Statoil där jag brukar hyra bil har alltid varit lite av en ungdomsgård. Mycket snajdiga killar i förortsslick och blonderade tjejer i personalen. Mycket bus och wöuw wöuw. Jag ringer dit för att kolla om det är möjligt att hämta hyrbilen lite tidigare än bokat den 14:e. Jag uppger mitt bokningsnummer.

Hon: Mm, okej jag ska kolla det häng kvar lite. MASSOUD, kan inte du snacka med Sandra i andra luren! Men kom igen nu då. MASSOUD! Fråga om hon vill jobba nyårsdagen istället för mig tolv till tjutvå. Du jag ska kolla om vi har motsvarande bil inne då för just den verkar vara...borta precis innan, fan vad rörigt det är här då. Hälsa henne att det är skitbra pröjs.

Jag: Öhm, du kan väl säga till när du pratar med mig.

Hon: Jamen jag gör det, jag gör det hela tiden (Pratar med mig? Säger till? Vem vet?) Men alltså den finns inne, eller inte den men motsvarande så det ska inte va nåt problem. Kunde hon det eller? Fast det blir lite dyrare om du ska hämta den vid halvtvå för det blir mer än två dygn.

Jag: Diffar det på mycket då?

Hon: Det diffar på så mycket som...Men tjata på henne Massoud! Nämen du det är weekend ser jag här så det blir samma eller förresten säg till att jag ringer henne sen och säg att det är skitbra pröjs. Bra men då är du välkommen.

Och vad gör jag? Ber att få prata med nåns chef? Avbokar? Släpper några giftigt vassa ironier? Nix. Jag:

a) säger: Ja tack jag skulle behöva lite hjälp

b) säger: Tack så mycket för hjälpen

Och i tinningarna bultar pulsen.

Jag har skitbra tänder. Vi snackar noll hål med bred marginal. Det hänger delvis ihop med vad min hygienist kallar "en gynnsam bakteriesammansättning i munnen", delvis med att mamma envisades med att borsta mina tänder tills jag var typ tolv. (Jag överdriver lite här, men inte så mycket som man skulle kunna tro)

Däremot har jag rätt fula tandborstskador på kindtänderna. Lååånga halsar, blottade rötter på både in- och utsida. Sånt man behöver sköta för att det inte ska bli värre. Det här är det enda som avbryter den allmänna har man nånsin SETT en så frisk mun-kören närt jag är hos tandläkaren vartannat år. Vad jag ska göra är följande: borsta lätt lätt lätt, krafs krafs, en tand i taget, hålla noga koll så att borsten inte är vinklad uppåt. Gärna med eltandborste.

Problemet är att det tar ju skitlång tid, och just ikväll är jag skittrött och flossat har jag ju gjort i alla fall. Eltandborsten blir man drägglig av och dessutom kliar det i näsan av vibrationerna. Och en gång hit eller dit kan väl inte göra nån skillnad, nu kör vi hela raden med friska tag här FRAKKA FRAKKA FRAKKA.

Och man har hyrt bil istället för att ta tåget nästnästa helg. Blev faktiskt billigare och mycket mindre bökigt. Och kanske vi trots allt ska ta flyget på semestern i sommar också. Blir ju ingen tid kvar annars, liksom.

Köpte på impuls Tigerbalsam när jag ändå var och skaffade gift-droppar på apoteket härom dagen (Jag impulshandlar på jävla apoteket. Hej medelåldern), för att linimenta min onda rygg.

Loppan applicerade förtjänstfullt på ömmande kotletter, allting blev ett dis av kamfer och menthol och plötsligt fick jag värsta flashbacken till farfars och farmors badrum när jag var liten. Rakborste och formgjuten tvål på en repstump och hela kittet. Det var det det luktade där - Tigerbalsam! Tres Proust, näspas? Luktminnet är sjuka grejer!

Sen kom insikten att jag alltså luktar gubb-liniment nu.

Blev en trevlig om än blöt och lite splittrad promenad med Leif (han är vimsig även i normala fall och gick nu på Tokyo-tid). Trollet rosig om kinderna, men varm och torr innanför overallen när vi kom hem. Loppan ringde, mellan jobbet och teatern hon skulle på, och hon längtade efter oss och vi längtade efter henne, och Trollet berättade och berättade i telefonen Babababa och pekade på tavlan han pekar på när mamma kommer hem. (Varje dag! Hej mamma, vad roligt att se dig! Här är för övrigt en tavla som hänger i vår hall. Varför då?)

Och för dom av er som undrar om stjärnögdheten verkligen inte känner NÅGRA gränser så kan jag meddela att det sen tämligen omedelbart blev en riktig skitkväll, med matvägran, häng i byxbenen och Monstret från den Svarta Lagunen tills det inte var ens lite charmigt längre - övertrötthet, ditt namn är Trollet.

 Helter Skelter. Från Du ger mitt liv mening till Oj var det där verkligen en impuls att kasta honom från balkongen? på en timme blankt.

Man vaknar av att Trollet klättrar över ens ansikte för att komma åt väckarklockan. Han har nästan inte hostat alls i natt, har dessutom tagit lite sovmorgon och är på ett strålande humör.

Man äter frukost, man läser en ny bilderbok, man kastar boll och hjälps åt att tömma diskmaskinen. Trollet kör lite Monstret från Svarta Lagunen ett tag när han ska sova förmiddag (precis när man tror han är nere reser han sig IGEN), men ingen fara. Vännen Leif är i stan över dagen, hör av sig - och det funkar att sy ihop en fika! Några man aldrig träffat har hittat in på bloggen och skrivit kommentarer. Fina Retro-Karin sms:ar och kallar Med en kniv! ett internetberoende.

Fetkatt har fått sina första konkret goda nyheter från vårdträsket på över ett år. Broppan har löst finasieringen för sin forskning i tre år till. Vännen J har fått en föreställning uttagen till teaterbiennalen i vår (vilket troligen inte är offentligt ännu, därav Den Mystiska Initialen). På lördag ska jag äntligen få se en pjäs som legat i en byrå sen jag skrev den för sex år sen få möta sin publik.

Ute är det skitmycket november. Men det gör liksom inget.

Hon berättade det för mig i telefon igår. Jag skulle rapportera lite Trollet-framsteg, och fick till svar att det visste hon väl redan. Broppan hade länkat i ett mail.

Och det är ju förstås svinbra att hon har hittat hit. Hon bor i andra ändan av Sverige (precis som Trollets farfar, mormor och morfar för övrigt) och om inte annat så är det ju ett fantastiskt sätt att hålla sig lite uppdaterad kring det underverk som är ett av våra stora gemensamma intressen på daglig basis. Jag tycker min morsa är både stark, rolig och klok, och har inga (större) hemligheter för henne. Detsamma gäller farsan, om nu även han skulle smyga runt i cyberbuskarna här.

Ändå rycker det till en aning i nån slags inre tonåring, som med fasa ser hur ens föräldrar tar sig friheten att interagera i ens civila liv. Lite som känslan när farsan nån gång kom tassande med ett knippe folkisar och undrade om det var okej att han satt med och kollade på film. Med följden att man ägnade filmen halva uppmärksamheten, och la resten på att kolla så inte han gjorde nåt skämmigt (typ andas eller så). Och ALLA andra hade föräldrar som man ju kunde ha i möblerade rum och så vidare och så vidare.

Det är väl så. Man är deras barn hela livet, det pratar dom ofta om. Men dom är även ens föräldrar hela livet. Den där styvnackade tonåringen lär fortsätta att få lite nippran emellanåt. Alltså:

Kejrå morsan, du får sitta med. Men vi tänker kolla på splatter-film och bara så du vet så svär vi hur jääääääla mycket vi vill.

Puss på dig!