Håkan (hakke)

20 maj 2009 07:14

Shit! Vilka minnen. Min höjdpunkt var nog när jag kom tia i H12 på någon stor tävling i Dalarna och fortfarande hade grejer att välja mellan på prisbordet. Det blev en plastboll som skruvade sig åt fel håll när man sköt.
Men varför har aldrig någon berättat för mig att bullknän beror på ett flitigt idrottande som ung? Tänk vad mycken onödig ångest som kunde ha vänts till stolthet. Tack Anders! (När du skriver dina memoarer kan du ha kroppsdelar som kapitelindelning, det här var fan skitbra!)

Ola

20 maj 2009 07:43

AAAaaaa, inte nog med att inlägget om "min" var på typ 700 rader, det bjöd även på gammal fin ol-nostalgi. Finfin start på dagen :D

För övrigt är mitt tips till dig att nosa upp någon tävling i närheten, sväng förbi i din nya bil och anmäl dig på en direktbana på nån slags medelnivå. Jag testade det förra våren och det är ju precis hur kul som helst att återupptäcka sin gamla ungdomssport.

Bropp

20 maj 2009 13:33

Jättefint inlägg. Det slår mig nu att jag har glömt bort hur man gör en kompassriktning. Någon som kan förklara i ord? Det om något borde ju vara som att cykla; något som sitter i ryggmärgen. Orientering är för övrigt en sjukt asketisk sport, precis som du skriver, men värst tyckte jag nog de små, breddfulla kartongtoaletterna var.

Och tack för att du påminde mig om prisbordet, Håkan! Vilka minnen! Vilken massa kraj man drog med sig hem genom åren! Smärtan när en konkurrent valde boccia-spelet du siktat in dig på och du var tvungen att tänka på fötterna och snabbt komma på något annat. För man kunde ju inte stå och vela därframme hur länge som helst.

Håkan (hakke)

20 maj 2009 13:46

Broppen: De där kartongtoaletterna har jag funderat på mer än en gång. Jag har en liten noja för det där med att bajsa i flock så jag låser alltid toadörren hemma. Tydligen var det annorlunda i skogarna.

Ola

20 maj 2009 15:38

@Göran Kompassriktning från punkt A till B:

1. Lägg kompassen på kartan, kanten på kompassen ska skära genom både punkt A och B.

2. Vrid kompasshuset så att linjerna i husets botten är parallella med långituderna på kartan och kompasshuspilen pekar mot norr.

3. Vrid nu hela kompassen så att nålen ligger i kompasshuspilen och norrdelen på nålen pekar åt samma håll som kompasshuspilen.

Den fasta pilen på kompassen (inte den som är i botten på kompasshuset) pekar nu ut din kompassriktning, typ.

Mia

20 maj 2009 16:25

Att bara få möjligheten att läsa ordet "orientering" så många gånger i en modern blogg gör mig lycklig!

MA

20 maj 2009 18:46

Nostalgiskt inlägg, som dock tarvar viss kommentar från den ömma spagetti-modern: Jo, stämmer, jag åkte helst inte med till alla dessa orienteringstävlingar. Dels berodde det på att jag ofta ledde radioprogram under helgerna. Ibland stod jag på scenen, men oftast prioriterade jag träning med våra hundar i stället för att sitta och frysa vid målsnöret. Att få en liten terrier till klubbmästare i nybörjarlydnad var en bedrift. Minns du? Sen, efter det, lagade jag med glädje spagetti med korv i stora lass till mina leriga, blöta hjältar! Hur tvättstugan sen såg ut...och vem som tog hand om tonvis med lortiga handdukar och tävlingskläder...ja se det är en helt annan historia! Kram min orienteringshjälte! Mamma

Anders

20 maj 2009 21:58

Hakke - Prisbordet hoppade jag över. Det var ett sorgligt kapitel - åtminstone när jag blev för gammal för det triumfatoriska plockandet av billiga plaketter i gjutet glas. Apropå bullknän - jag har ingen avhandling att hänvisa till, men är rätt säker på att det faktiskt förhåller sig på det viset.

Ola - Tanken har absolut slagit mig. Men tills för bara några veckor sen var logistiken ett svårt problem.

Bropp - Du var ju RIKTIGT bra som knatte om jag inte minns fel. Så du lär ju ha släpat hem en del kraj, ja. Själv minns jag inte sådär jättemycket kraj ens.

Bropp och Hakke - Jag tror att gångerna jag satt på en sån där toa går att räkna på ena handens tumme. Jag höll mig istället, om det så innebar att jag vägde tre kilo extra i skogen.

Ola (igen) - Finfin instruktion! Skapa en hemsida!

Mia - Glad att kunna stå till tjänst med lite marginaliserad lycka!

Mamma - HERREGUD, det är väl klart att du inte skulle stå och frysa på en leråker, det menar jag rakt inte! Tvärtom, jag menar att det ju var jävligt förmätet att ta för givet att att du skulle stå på tårna med käk när vi drällde in (leriga och jävliga kläder nerknödda i påsar) framåt sena eftermiddagen efter att ha varit borta hela dagen. Vi kunde väl fan ha kokt vår egen spaghetti tycker man såhär i efterhand.

Bropp

21 maj 2009 00:59

Jag trodde att alla som inte bröt eller diskades fick pris. Stämmer inte det? Minns inte att juniororientering var så elitistisk. Minns däremot att självgode Jonas H ofta plockade finaste priset först...

Och tack för LYSANDE manual, Ola! Nu minns jag. Skön känsla att damma in en bra kompassriktning.

Anders

24 maj 2009 23:59

Bropp - I H10 stämde nog det. Men redan i H12 började den brutala sållningen - reklampannbanden tog slut nånstans runt mittenplaceringarna. Sen stod man där med sin darrande underläpp.

hjon

28 augusti 2009 13:03

Bars runt min första träningsbana som ettåring, "dominerade" sen Nivå 1 och H10 och var hygglig också i H12. Sen har jag aldrig varit mycket för löpträning, trots att jag även höll på med fotboll, och var dessutom lite sen i puberteten och i H14 började det gå utför. Sen har jag varit hygglig när det varit svårt och kort, sprang DM-budkavlen för H18 som 16-åring och lyckades hålla tempot uppe tillräckligt för en andraplats. I junior-SM som vi då kvalificerade oss för låg vi redan långt efter täten då jag gick ut, men det blev inte bättre av att jag hamnade utanför kartan... Gick där och snyftade, men hittade tillbaka till slut.

Ett 25-manna och en träningsorientering då och då, senast i maj faktiskt, men jag vet att min fru och son aldrig kommer ingå i en orienteringsfamilj som den jag var barn i.

Bra skrivet, blir sugen på att ge mig ut i skogen.

hjon

11 september 2009 12:38

Skolorientering förresten. Stoppas oftast in i glappet mellan utegympa med fotboll och friidrott och innebandypremiären. I Skellefteå är det nån gång i mitten av oktober då säsongen där uppe varit över i snart två månader. Det är ingen som gillar att plaska i skogen då. Självklart var man populär då, utom hos läraren vid ett par tillfällen. En lektion skulle man ta en karta och hänga ut en klädnypa med snitsel på markerat ställe för att sedan byta karta med några andra och hämta in den de satt ut. När jag och min kamrat skulle hämta vår nypa satt den inte i den stigkorsning den skulle sitta i. Jag gissade hur de som satt ut den tänkt fel och mycket riktigt satt den 150 meter längre bort där en namnkunnig vandringsstig bröt sig loss från elljusspåret. Platserna skiljde sig också åt med en brant backe, säg 3 kurvor på 5 meters ekvidistans. Jag påtalade detta för läraren som menade att den på kartan markerade platsen visst var där våra klasskamrater placerat klädnypan. Trots att jag helt klart hade rätt, vägrade läraren ge med sig. Jag klagade förstås för mamma, som mig i bilen in till stan där vi hämtade min kamrat och följde oss ut i skogen. Självklart hade ni rätt, sa mamma efter att ha tittat på verkligheten och kartan. Vi tre var överens om att läraren var en lat kartidiot. Jag kommer inte ihåg om mamma pratade med läraren, men det kändes iaf som upprättelse.

SuraC

24 oktober 2009 10:22

Hur mycket skönmålande å historieförfalskning det än månde vara är nog ADO & Ola ganska bidragande faktorer till att även jag slapp ut ur orienterings-sekten utan hedern i behåll. Å det är jag tacksam för. Tror jag lärde mig mer den vägen än genom fler kallduschar å ruttnande skopåsar med mossodling dagen efter...