Gårdagskvällen i all sin glamour:

Nähädå, kaskadspyan var såklart ingen engångsföresteelse inte. Trollet åkte på sin andra magsjuka på tre veckor, gjorde ett par Linda Blair-nummer till vid olika ättillfällen, åt däremot i stort sett ingenting (och vem kan klandra honom?), vägrade tyvärr också vätska annat än glimtvis samt levererade otrevligheter i andra änden så det emellanåt stod honom till armhålorna. Stackarn. När han väl var duschad (för sista gången) vidtog såptvagning av lägenhet, skrubbande och blötläggande av bajsiga kläder, stordisk, tvätt, hängning av tvätt och sen var klockan halv tolv pang tjong och kvällen typ slut. Jag läste bloggar, plirande med sömngrumsiga ögon. Loppan slocknade i soffan med sin bok. Tandborstingen kändes som en bergsbestigning och champagnekorkarna lös som tusenwatts halogenlampor med sin frånvaro.

Dagens trivsamma afton:

Magflunsan var av ett kort slag, och Trollet var redan idag helt symptomfri och på ett strålande humör. Promenad ute i en vacker och kall skymning, med Trollet skrotande omkring i sina stora stövlar, lycklig och upptäcktslysten. Sen tillagande av rådjursstek, ett veritabelt berg av dalsländska kantareller, sås och potatis - klassisk finhusman ända ner till den hemgjorda vinbärsgelén. Retrokarin och Kalle är nämligen på långväga besök den här helgen, och kom på middag. Trollet en riktig liten praktvärd, charmig, sprallig och full av bus (och lite fisig, men det är okej när man är femton månader och har haft risig mage). Som alltid så jävla mysigt att se Retrokarin och Kalle, skittrevlig middag och puttrigt nära samtal.

Nu plirar jag framför bloggen med sömngrusiga ögon och Loppan somnar möjligen på toaletten med sin bok. Men facit för dagen blir ändå rätt mycket större än igår.

 

Tant Grön

4 januari 2009 00:01

När jag läste detta inlägg och kom till promenaden med Trollet så drömde jag mig tillbaka till enbarnstiden. Och innan alla som läser detta börjar tänka: Herregud! Ångrar hon att hon skaffa fler barn. Naturligtvis inte, men inget slår upplevelsen att föda sitt första barn, att känna den kärleken, till barnet och till sin partner, allt är som en rosenskimrande dröm. Jag minns våra lååååånga promenader, ibland var jag och Storgulliganen ute å gick redan 7-8 på mornarna och det var vinter och kolsvart ute. Vi var så lyckliga, och nej vi är inte olyckliga nu, vi har bara betydligt mera vardag än då. Men något som slår den där första bäbistiden med första barnet är att vi nu är fyra och barnen är så stora att vi kan gå på bio, spela spel, vara uppe länge på helgerna och känna oss så himla mycket familj. Det är skit kul! Väx inte mer nu snälla Gulliganer.

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 

Fetkatt

4 januari 2009 11:05

hu då! Magsjuka igen?! Stackars Troll, stackars er... Stackars mig som ställer in min Anders-date på onsdag OM det visar sig vara smittande magflunsa. Keep me posted!

 

Anders

4 januari 2009 21:57

Tant Grön - vi pratade om det där bara härom dagen. Börjar så smått leka med tanken på syskon och så vidare, och hamnar förstås där alla enbarnsförädrar troligen hamnar: HUR ska man kunna älska ett barn till lika mycket, och HUR ska Trollet kunna fatta att han inte är bortvald och så vidare och så vidare. Men jag tycker, precis som du är inne på, att syskon är en sån grymt fantastisk MÖJLIGHET (min bror är ju bland mina bästa vänner, t.ex), och att även Trollet kommer ha så mycket ut av det längre fram.

Fetkatt - So far so good. Men jag fortsätter hålla dig underrättad.

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...