Direktlänk till inlägg 24 januari 2009
JajaJAAAA, fräser du irriterat och hoppar över artikeln om Knut Knutssons samling av allmoge-dildos, reportaget från paljettmässan i Mönchengladbach och åttasidiga bildsvepet Kaffeburkens revansch. Tills du slutligen hittar vad du söker: fortsättningen på Hemma Hos-et hos den där urmysige bloggaren med näsan.
-Det mesta som sitter på väggarna här har en väldigt stark koppling till oss, och mycket har skapats av vänner till oss. Det här korsstygnsbroderiet bygger på en kom ihåg-lapp jag skrev på fyllan och tejpade upp över min säng en gång för länge sen, ler Anders. Vännen Samboliten gick igång på det avskalade budskapet och broderade devisen åt mig i julklapp. Det är en sån där grej en mes som jag måste påminna mig om ofta, skrattar han skälmskt. Men i ögonen glimmar en gnutta allvar.
-Och här är datahörnet. Where the magis happens...eller vänta nu, den har jag redan använt, va? säger Anders med klädsam självinsikt och slår ut med armarna. Stryk det! frustar han skälmskt. Förut hade vi ett hemmakontor där datorn stod, men det har blivit barnkammare nu. En hörna funkar det också. Beckettbilden i bladguld är också av Leif Holmstrand. Därunder skymtar ett foto av duvor över Krakow som kan vara den bästa bild jag nånsin tagit.
-Vi inför kontinuerligt köpstopp på böcker, avslöjar Anders med ett varmt leende, men ingen av oss lyckas nånsin hålla det. Både Loppan och jag lider av svår bibliofili. Emellanåt har det strömmat in böcker i förfärande hastighet här. Just nu tror jag dock att det läses i högre takt än det köps, tack och lov, tomteskrattar Anders skälmskt. Vi har bokhyllor i alla rum, men här är huvuddelen. Vi drömmer båda om att bo så stort att vi kan ha ett rum som rent bibliotek.
-Soffan är faktiskt från IKEA, piper Anders skälmskt. Och aldrig hade vi väl trott att vi skulle ha en skinnsoffa. Men i och med att den är så stram så funkar det. Kudden längst fram är från Kairo och pryds av ett stiliserat Koran-citat. Lampan, med sin snygga östtyska kontorsvibb, älskar vi verkligen. Tavlorna är av Gentry och Nelson och kompletterar varann fint. Som kaffe och grädde, myser Anders svåruthärdligt.
-Ja här i Ståkkålms södra förorter har vi småstadsbor skapat oss ett hem, säger Anders innerligt och sveper ut med armen. Genom fönstret syns E4:an, grönområden och en extremt urban gångbro. På fönsterblecket står en smäcker kubansk ebenholz-statyett (-Jag har tyvärr tappat den en gång, så den har en spricka, medger Anders generöst och märkligt nog lite skälmskt samtidigt) och en basaltstaty av den egyptiska snälla monstergudinnan Tawaret.
-Här bor Trollet, ler Anders. Vi har försökt skapa ett barnrum som inte är belamrat från början, en plats att växa på, deklamerar han pretentiöst och lyckligt. Drutten-dockan är en gåva från Free Theatre Belarus, och därför lite extra cool. -Sparkbilen som skymtar orange i nedre hörnet hade jag när jag var liten, tillägger han skälmskt och måttar vid golvet för att visa hur fånigt jävla liten han var. Jag åkte utför en trappa med den när jag var knappt tre år. Det är ett av mina tidigaste minnen.
Detalj från Trollets rum. Affischen är en present från Snaran och Joxaren och kommer från Sri Lanka. -Det var här jag upptäckte att jag kan göra ett grymt helikopterljud om jag lutar huvudet åt sidan, fnittrar Anders skälmskt och manierat. Men nu får ni fan dra, säger han plötsligt med skratt i rösten. Vi försöker ha lite lördag här.
Vi lämnar med fjädrande steg och lätta i sinnet det tegelröda sextiotalshuset, fulla av intryck. Att det går att göra så mycket med knappa åttio kvadrat!
Genom ett fönster åt gatan får vi en sista glimt. Anders och Loppan, uppkrupna i fåtäljen, ägnar sig åt högläsning i stearinljussken. Trollet svingar sig i taklamporna med ett spralligt och otvunget leende. Hela scenen andas frid och trivsel. Vi säger ingenting i bilen på vägen tillbaka till redaktionen. Vi bara ler skälmskt.
På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...
Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen. Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...
Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...
Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...
För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade. Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|