Drar direkt från Bruket till tåget idag. (Nej ,det gör jag inte alls, för jag ska via dagis och hämts upp Trollet. Hade just sett snyggt ut att glömma det...) Vankas helg i Göteborg med Uffejävels disputationsfest ikväll, premiär på andrauppsättningen av min pjäs Apberget på Angeredsteatern imorgon, samt Hej och välkommen till världen-häng med Ruben på söndag.

Snorforsar, tungskalle och magknip får således fan ta och hålla sig på mattan. Jag har inte tid med sån skit!

Får se om det bloggas något litet Göteborgsstädes. Annars hörs vi på söndag. Ha fin helg!

Föga överraskande har dagisbacillerna krupit under skinnet även på mig, och lagom till att Trollet återvände till dagis idag, så började jag känna mig riktigt risig. Snorig, hängig, ont i huvet och dessutom med en begynnande magkatarr. Lägg till detta att jag fortfarande är långt ifrån okej med min nya kling-kling-klong-hör-klockans-sång-tillvaro där väckningen dånar igång vid kvart i sex, samt halvkris i en produktion som gjort att jag måste stuva om alla arbetsuppgifter på stört, så har ni utgångsläget klart för er.

Dagens clou i genren är emellertid utan konkurrens att jag, när jag skulle tassa upp med min VAB-rapport för attestering, lyckades snubbla i trappan och tappa min mobil över räcket. Den föll sex våningar. Det såg ut som en massaker i hårdplastlandet när jag väl kom ner till bottenplan. Batteriet var distinkt buckligt. Det var utan större entusiasm jag gjorde ett tappert försök att återmontera eländet medan det patetiska hoppets andar dansade mazurka omkring mig. Ehm nej, det funkade inte. Inte ens litegrann. Vi snackar teknikhaveri a la Frida.

Jobbmobilen får agera privatmobil, men alla nummer som inte satt i SIM-kortet utan i själva luren, dom är väck. Inte ens en haverikommission lär kunna gräva fram dom ur vraket.