Trollet är dålig igen. Troligen är det reaktionen på mässling-sprutan som kommer nu, en knapp vecka senare. Hög feber, gråt och gnöl. Dessutom spydde han upp alvedonen över hela lakanen i vår säng. Inte den bästa av nätter (harvihörtdenföruteller?). Loppan vabbar idag, jag står beredd för imorgon.

Det är fan lite tufft nu. Ursinnigt mycket på jobbet, och det kommer att kräva mycket slit för att komma i fas. Dagis stängt för planeringsdag på måndag, så det är bara att kompa. Extratiden jag lägger på att läsa manus på kvällar och helger samt alla resor hit och dit kommer jag nog aldrig få igen. Samtidigt har Loppan lite för många både lämna och hämta på dagis-dagar och måste få köra flera långdagar på jobbet för att få ihop till den heltid hon ska. Och Trollet har precis börjat dagis, och skuttar från en sjukdom till nästa för närvarande. Dessutom är det mycket privat och socialt som pockar på uppmärksamhet, både roligt och sorgligt. Känns inte som att man räcker till riktigt nånstans.

Det berömda livspusslet tycks för vår del för närvarande vara på tolvhundra bitar och föreställa en kompakt molnig himmel som speglar sig i en grå sjö. Möjligen med en liten vassrugge och en roddbåt i ena hörnet.