Looking for Jake av China Miéville.

Jaha, och hur var det där då?

Miévilles Perdido Street Station ledde in mig på helt nya vägar i mitt läsande. Det var en sån befrielse att upptäcka hans Bas-Lag-värld, en perfekt avvägd fantastisk litteratur utan sci-fi:s ofta trista tekniknörderi, skräckens patetik och högfantasyns fyrkantiga berättarstrukturer och miljöer. Istället tog den det bästa ur alla genrerna och blev något som var lite som att läsa en tavla av Hieronymus Bosch – grotesk, myllrande och bitvis frånstötande, men samtidigt tillgänglig och klar. När jag sedan förstod att han inte var ensam utan att det fanns nån slags löst sammanhållen rörelse med tentakler framåt och bakåt i tiden började en upptäcksfärd som jag fortfarande håller på med. Tack vare Miéville har jag upptäckt massor av stora författarskap.

Ändå är hans eget fortfarande ett av dom allra intressantaste. För att han kan skriva, såklart. För att han har en vildsint fantasi och kapaciteten att omsätta den i läsvärda berättelser och miljöer, såklart. Men också för att han är nåt så ovanligt som en författare som använder fantasy-genren för att skriva politisk litteratur. Iron Council, den tredje (och sista?) boken från Bas-Lag är bland annat en diskussion om våld som politisk metod. Det är en kritik av kolonialism och kulturell imperialism. Det är dessutom en skitspännande roman full av multi-universella spindlar, mordiska mätarlarvsmänniskor och jakter på tak. Sånt är...rätt sällsynt. Med en kniv.

I novellsamlingen Looking for Jake syns Miévilles politiska sida tydligt, till exempel i den lilla dystopin ’Tis the season om en nära framtid där allt som har med julen att göra är varumärkesskyddat och licenserat. Vår berättare vinner ett firande hos det största företaget på marknaden med rättigheterna till bland annat Jultomten ™, Julgran ™ och Äggtoddy ™. Föga anar han att hans tonårsdotter är med och organiserar en revolutionär motståndsdemonstration som kommer att braka loss alldeles utanför. Det blir jävligt roligt, inte minst för att Miéville äger en sällsynt förmåga hos vänsterfolk, nämligen en stor nypa självironi. Hans beskrivningar av dom käbblande grupperna inom demonstrationen, från militant feministiska sNOwMEN och AFA-liknande tomteklädda Red&White Bloc via Gay Men’s Radical Singing Caucus (med stridsropet We’re here! We’re choir! Get used to it!) till lama Labour Friends of Christmas och splittrande arga vänstergrupper som vägrar delta i återupplivandet av en borgerlig högtid men delar ut överlastade flygblad är obetalbart skoj.

Majoriteten av novellerna drar dock åt skräckhållet. Och här vågar Miéville vara outsagd och oförklarad, vilket gör berättelserna ännu mera oroväckande och påträngande. The Go between, om mannen som under hela sitt liv har levererat mystiska paket till olika platser utan att ha fått förklarat för sig varför och som hela tiden gnags av en ovisshet om han tjänar det goda eller onda är i all sin enkelhet en strålande berättelse. Liksom titelnovellen om ett London som drabbas av en helt abstrakt apokalyps – plötsligt ger alla bara upp utan synbar anledning, kaos bryter ut liksom av sig själv. Här finns gott om gåshudsögonblick. Och Reports of certain events in London, om gator som vandrar genom städerna, är en sån där som får mig att titta lite extra på världen när jag går till bussen.

Är man sugen på att upptäcka ett spännande och väldigt tillgängligt författarskap, men inte riktigt orkar med sexhundrasidiga romaner, så är det här en alldeles utmärkt startpunkt. Varför Miéville inte finns på svenska är mig för övrigt en gåta.

 

Ulf

26 februari 2009 20:16

Blev så inspirerad av ditt inlägg att jag på stört beställde Looking for Jake och Perdido Street Station. Får hoppas de är så bra som de verkar på din beskrivning...

 

Anders

26 februari 2009 22:46

Det är dom! Om du börjar med Looking for Jake rekommenderar jag dock att du hoppar över novellen "Jack" sålänge. Den är nog rätt svårbegriplig för nån som aldrig besökt New Crobuzon tidigare.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Håkan (hakke)

26 februari 2009 23:22

Först skriver du om tomten, något stycke längre ner skriver du om "mannen som under hela sitt liv har levererat mystiska paket till olika platser utan att ha fått förklarat för sig varför". Shit alltså. Nästa jul kommer jag att få något sorgligt i blicken när han hoppar av släden och kommer in med säcken.

http://hakkesnack.blogsome.com

 

Anders

27 februari 2009 08:22

Hakke - Här tycker man Miéville är skarp och så kommer du och toppar. Vilket fullkomligt genialt uppslag! Tomten som inte har en aning om VARFÖR han förväntas dela ut paket över hela världen eller vad de innehåller, det är ju så håret reser sig i nacken...

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Ulf

27 februari 2009 09:34

DEN ser jag fram emot att läsa!

Tack för tipset. Bra att veta så man inte blir överväldigad av obegriplighet.

 

Anders

28 februari 2009 10:04

Ulf - menade inte att låta helt paternalistiskt överlägsen, om det var det jag gjorde. Sanningen är dock att "Jack" är en mindre spoiler om man inte läst Perdido. Tag alltså warning.

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...