Klockan är sex. På bilden syns det tydligt hur orättvist jävla tidigt det är. Det lyser i ett enda fönster och hon som bor där är bergis mjölkbonde. Alla får sova utom jag!

Vid sju har Loppan klivit upp. Hon har kommit på att det är betydligt mera praktiskt att sminka sig INNAN Trollet vaknar. Vi har för övrigt samma favortiplats vid bordet, så det är smidigt att vi ligger i ofas vid frukosten.

Klockan tio i åtta. Hej Bruket. Såhär dags är jag oftast ensam på plan 5. Jag får rätt mycket gjort första timmen.

Vid nio börjar dom som inte håller på och saxar och trixar med dagishämtning. Här är kollegiatet på dramaturgiatet Gustav, pigg och nyter. På min skärm skymtar dagens första reff. Det tristaste med mitt jobb är att en så stor del handlar om att göra folk besvikna.

En timme senare har kameran förflyttat sig lite neråt och till vänster. This is my desk dårå. Where the magic happens. Det syns inte här, men Gustav och jag har möte. Vi går igenom inkomna idéer, framför varsin dator.

Klockan 11 sitter jag på genomdrag av "Pär Aron Borgs fantastiska äventyr" med Tyst Teater, vår teckenspråkliga ensemble. Dom har haft en del bekymmer med synkningen av textningen och jag har fått släcka lite bränder där sista veckan. Kändes viktigt att vara där för att faktiskt se hur föreställningen blir också. (Fotot är en pressbild)

Kvart över 12. I Hallis centrum kan man äta mat från jordens alla hörn (om man tänker sig att hörnen är tre till antalet). Idag blev det japanskt. Fast dom som har sushidisken är italienare, tror jag.

Halv två. Efter genomgång av Pär Aron Borg-genomdraget med regissören sätter jag mig i dramaturgiatets enda bekväma fåtölj med en mugg automatkaffe och dagens sista feta projektbeskrivning. Living the dream.

Kvart över två. "Entrrrévåning" säger Lena Ph. Nu är det helg.

Tio över tre. Busshaveri på hemvägen gör mig lite sen till dagishämtningen. Här är barnvagnsparkeringen. Om en minut kommer jag mötas av ett Troll som ler stort och säger "pappa!" Fina grejer.

Klockan fyra. I parkleken tar vi upp den gamla favoritleken "Jag låtsas att jag tappar pappas vante i farten och skrattar så jag tjuter när han kallar mig för skurk och försöker plocka upp den utan att bli pågungad". Den gillar vi båda två. Som en oväntad bonus stektes det fattiga riddare över öppen eld med anledning av sportlovet. Matkrångelungen åt två och en halv riddare i ett nafs, sylt upp över öronen, och gjorde sin pappa lycklig.

Kö på Konsum vid fem. Om ni undrat hur tålamod ser ut, så är det såhär.

En av dom saker vi ska försöka ändra på för att få Trollet att äta bättre är att lägga middagen tidigare. Det betyder att jag måste börja laga den innan Loppan kommit hem. Det betyder i sin tur att Trollet gärna ska involveras i matlagningen, så han inte blir sjukt uttråkad. Här river han sallad och är så jävla duktig att man blir lipfärdig. Klockan är tio över sex.

Sen behövde Loppan köpa med sig ströbröd, så det blev middag vid sju i alla fall...Gick bra idag med, två riktigt bra middagar i rad nu! Plus fattiga riddare då. Ja, vi har också muminmuggar, precis som alla andra. Min vän Anna Grön kallar dom "en skriande kulturell medelklass-signal" och jag är rädd att hon har alldeles rätt.

Vid åtta har ett jättetrött Troll redan hunnit äta middag, peta i sig vällingen, tvättas och få på sig pyjamas. Så var det bara detta med lilla disken innan fredagsfriden sänker sig...

Vid nio får jag dispens från sista diskrycket. Mår sådär, är ganska säker på att förkylningen har satt sig på bihålorna. Lägger mig på sängen med bok och lite godis. Och slocknar som ett ljus i en timme.

Vid tio är jag dock uppe och jinglar igen, fast trött. Vi ska se ett avsnitt av Lost, tänker vi. Är det bara jag, eller ser jag inte lite ut som nåt av John Bauer här?

Shit pommfritt! Kate har tjålat Aaron! Vi är skakade. Och slitna. Och rätt coola på nåt vis.

 

Anders S

28 februari 2009 01:03

Anders! Utsikten från ditt köksfönster ser exakt ut som utsikten från det köksfönster där jag bodde under mina tidiga tonår (1981 - 1984). Fredrika Bremers gata 1 i Fruängen. Är det möjligt?

http://grynnan.wordpress.com

 

Anders

28 februari 2009 01:12

Grynnan - Nä. Men porten intill. Galet!

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Mia

28 februari 2009 10:16

Man kan ju inte annat än att älska det här med EFIT. Tack! Det var precis vad jag behövde just nu...

http://www.menmia.se

 

Fetkatt

28 februari 2009 10:50

EFIT. Fan va bra! Ska testa det imorgon, för att se om mina dagar verkligen är så meningslöst innehållslösa som de verkar... Fast kanske bättre testa en vardag, när man jobbar?

Risken är dock att jag mellan kl 09 och 16 bara fotar Richard som är den absolut ENDA på mitt jobb som jag skulle hångla upp på två röda om jag fick lov. Hmm...

Hur som helst - fy fan vad din fru är vacker!!!! Helt galet vacker är hon. Fast det vet du ju redan...

 

ullrika

28 februari 2009 10:58

jag hade en massa grejer att kommentera ang roliga foton men kom helt av mig när det visar sig att du och annan anders bott på samma ställe. lite läbbigt... :) fast festligt!

ps. vi har inga muminmuggar.

http://akirllu.blogg.se

 

Översättarhelena

28 februari 2009 12:02

Tänk om jag skulle göra ett EFIT? Gud vilket tråkigt inlägg det skulle bli! Jag tror jag måste göra det!

http://oversattarbloggen.blogspot.com

 

Anders S

28 februari 2009 12:13

Om jag har gjort mitt detektivarbete rätt, lagt ihop din vinkel över gården och hållet ditt kök är vänt åt, kommer jag till slutsatsen att du bor vägg i vägg med en lägenhet där vi bodde.

Så lägg örat mot väggen och slut dig inåt. Vi var 6 pers som bodde där inne. Mamma, Pappa och så vi, 4 syskon, där jag var äldst. Vi hade kraschlandat i Fruängen efter en negativ bostadskarriär som började i en 280 kvadrats villa i Bromma 12 år tidigare. Fråga mig inte hur det gick till, men nu var vi väl en av södra Stockholms mest trångbodda familjer. Fast rena och snygga.

I din lägenhet bodde Jaldour [jaldööör], vi kallade honom så för att han brukade stå på balkongen och ropa det, när han ville oss nåt. Han var rätt kul Jaldour, en äkta 70-talskille med zündappmustasch och plyschplancher på väggarna. Vi brukade spela fotboll på gården, eller tennis på parkeringen. Ibland drog vi bort till personnebadet och spanade in toplessbrudar. Det var fint på något sätt. Och så länge sen. Skumt att huset står kvar.

Namnen i port nr 1, på den tiden jag bodde där var uppifrån och ner: Sparring, Jäderström, Niia/Montoya, Wallin, Söderström och Pettersson. Fråga mig inte varför jag kommer ihåg. Du kan ju kolla om någon bor kvar.

http://grynnan.wordpress.com

 

Anders

28 februari 2009 21:40

Mia - Alla sätt jag kan slita dig från Ola-altaret ställer jag gärna upp med. För det där verkar inte riktigt nyttigt.

Fetkatt - Åtta bilder på Rickard tangerar nog gränsen för stalkning. Loppan rodnar och tackar. Som vanligt.

Ullrika - Det bevisar bara att ni inte jobbar med kultur. Eller som svensklärare.

Översättarhelena - Frida gjorde faktiskt en statisk variant härom dagen: http://vad-frida-sa.bloggagratis.se/2009/02/26/1432291-efit-den-liggande-attans-version/

Grynnan - Din lägenhet bebos numera av ett finskt par i femtioårsåldern. Man ser inte mycket till dom, men ungefär två gånger om året kastar dom saker på varandra mitt i natten och skriker sånt som man klichémässigt tror att finnar skriker. Inte finns det plats för nån fotboll på gården nu precis. Eller tennis på parkeringen för den delen. Men husen är fortfarande fulla med ungar i olika åldrar och stämningen är fin här. Bra blandning av folk. RIKTIG förort fast utan alltför mycket stök. Den sköna medelvägen mellan etniskt rensade Uddar och Kransar och miljonprogrammen längre ut. Jag återkommer om namnen i porten.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Håkan (hakke)

1 mars 2009 08:08

Faan vad fint. Först din beskrivning i bilder och ord med mumin och Bauer och Lost. Sedan Anders S nostalgiska resa. Om någon ska skriva en generationsroman (eller ett manus) om den riktiga förorten skulle den mycket väl kunna heta "Namnen i porten".

http://hakkesnack.blogsome.com

 

ullrika

1 mars 2009 22:01

ha! snacka om elitistisk tilltuffsning ;p

http://akirllu.blogg.se

 

Anders

1 mars 2009 23:38

Hakke - Låter flott! Fast den är det nog Grynnan-Anders som ska skriva. Mina tre förortsår (och så två i Täby i och för sig) räcker nog inte för att kunna bottna i nån riktig betongidentitet, precis.

Ullrika - Det var ju tänkt som tvärtom! En självironisk blinkning åt det där som vi alla har i våra kök för att visa att vi är lite lekfulla också. Fast djupa samtidigt. Muminmuggarna släpar på så mycket noggrannt kalkylerat kulturellt kapital att jag blir matt när jag tänker på det...

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...