Jag kommer aldrig att ligga ens jämsides med mitt jobb.

Det kommer alltid att finnas människor som irriterat väntar på respons från mig och undrar varför i helvete det dröjer.

Jag kommer alltid att göra folk besvikna på daglig basis.

Vi kommer aldrig att klara att kommunicera att det inte är någon mänsklig rättighet att få sin föreställning turnerad av Riksteatern.

Det kommer alltid att komma sidobollar, projekt, spån och brandsläckning.

Det kommer aldrig att gå att hitta balansen mellan alla som sliter och drar i mig.

Det mesta av det jag gör kommer aldrig att märkas.

Omorganisationen kommer aldrig att bli färdig.

Jag kommer alltid att vara en resurs för andra utan egna resurser till mitt förfogande.

Jag kommer alltid att vara splittrad och frustrerad.

Jag kommer bara att få fler och fler ansvarsområden, fler och lfer bollar att jonglera.

Jag kommer aldrig att hinna det jag skulle behöver hinna under en arbetsdag.

Det kommer alltid att ligga oläst mail i min inkorg.

Jag kommer aldrig att få gå hem med känslan av att ligga i fas.

Jag kommer alltid alltid alltid att gå och lägga mig med en vag oro och dåligt samvete.

Lite så känns det idag. Vad jag gjorde i Lund, det tar vi en annan gång.

Pjäser och projektbeskrivningar som fick följa med hem. Det här var i och för sig förrförra veckan. Skillnaden är dock bara innehållet i bunten, inte omfattningen. Plus att jag har en annan tröja idag.

 

Anders S

11 mars 2009 22:05

Ett mycket bra inlägg!
En jobbig fråga: Hinner du skriva nåt för egen del?

http://grynnan.wordpress.com

 

Anders

11 mars 2009 22:17

Nix. Fast börjar känna en riktig hunger. Får bli tjänstledigt vad det lider.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Tant Grön

12 mars 2009 07:45

Precis så där känner jag med och när det är som allra värst så kommer de där hemska eksemen. När jag äntligen känner mig i fas och tror att det kanske trots allt är möjligt att gå från jobbet och känna sig klar, inte behöva sitta uppe på kvällar och helger för att hinna bli klar tills momsen ska in, men DÅ händer det som en oväntad örfil, PANG!

-Eh, jag behöver hjälp med det här företaget, kan du göra det?

Människan som frågar mig detta är lika, om inte mer upptagen än jag och på något sätt är det bådas ansvar att se till att årsbokslutet blir klart och inlämnat, så det är bara å bita i det fruktansvärda sura äpplet, fokusera på målet och hoppas, hoppas, hoppas att det här är sista gången.

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 

Mia

12 mars 2009 09:39

Känner igen det där från en svunnen tid... Fast just nu är min situation exakt den motsatta. Jobbtorka och megastress över att jag inte har något (enligt svensson-normen) vettigt att göra på dagarna.

http://www.menmia.se

 

Huskorset

12 mars 2009 23:14

Först tänkte jag skriva uppmuntrande om min tro på teaterns förändrande och stärkande kraft. Om att "om så bara en bråkdel av dina anstränganden leder till att en enda liten människas liv blir mindre trasigt" o.s.v
Men det gör jag inte. För så där känns det ju ibland. Tycker jag med. Och inte blir man gladare av käcka tillrop i de lägena.
Men hejaheja ändå. Och, en sak jag har tänkt på:
Tänk om alltihop egentligen är världens bästa/värsta drivkraft?
Hm.

http://huskorsetshemligaliv.blogspot.com

 

Anders

14 mars 2009 22:07

Tant Grön - Tack och lov så har jag grymma människor omkring mig som verkligen hjälper till att bära, och som också har en förmåga att skratta åt eländet när det är drunkningsvarning. Vad är det du gör egentligen, Tant Grön? Är du revisor?`

Mia - Usch, jag förstår. Den är nästan ännu värre, framför allt när ekonomin börjar ge sig till känna. Håller alla tummar för dig!

Huskorset - Vilket är världens bästa drivkraft? Känslan av att inte få luft? Det tror jag inte på, faktiskt. Jag är en sån där gammeldags person som gilar beröm och avslut och nya friska tag och sånt därnt.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Tant Grön

15 mars 2009 10:00

Nej usch nej, aldrig i havet! Jag är redovisningskonsult, men endast för att jag kan det och för att jag inte har kapitalet för att utveckla min dröm ännu. Men den dagen kommer, lita på det!

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...