Riktigt tuff dag på Bruket idag. Tre dagars bortavaro innebär en svullen mailbox. Dessutom massa trista reff att skriva, samt en del folk som börjar tappa tålamodet med att vänta på besked att bemöta. Och när man då inte har några att ge, eftersom beslutet ligger hos nån uppdragsledare som i sin tur går på knäna och inte har hunnit med - då är det inte så roligt att sitta där jag sitter kan jag säga. Man är själva sinnebilden av en pianist som blir beskjuten eller en budbärare som får en bronsyxa i skallbasen.
Att jag inte skulle hinna med nån lunch idag visste jag således, men jag hann in på Ica i Bredäng i glappet mellan buss och trick och köpa en sallad. Denna skottade jag i mig framför datorn, och det vore väl synd att beskriva upplevelsen som sådär hejdlöst erotisk.
Dessutom var det fetaost i.
Alltså, jag gillar fetaost i små mängder. Eller...nä, ska jag vara helt ärlig så uthärdar jag fetaost i små mängder. Gillar fetaost gör jag nog bara i teorin. Och jag kan för mitt liv inte fatta varför bitarna måste vara stora som Rubriks jävla kub jämt.
Det finns mat och dryck som varit liksom steg på vägen mot en vuxenhet. Jag tror inte jag är ensam om att i min barndom vara tämligen säker på att vuxnas prat om att dom drack öl och vin för att det var gott var en osande hög med skitprat. Faktiskt hade jag använt alkohol för blotta effektens skull i ett antal år innan jag började uppskatta det som njutningsmedel- Jag tror inte jag är ensam där heller.
Mera avancerade drycker som whisky förstörde jag till mina mera sofistikerade vänners oförställda fasa med is långt upp i tjugofemårsåldern. (Numera snobbar jag tryggt med ett par teskedar svalt vatten , precis som man ska.)
På matsidan är några av de tydligaste bastionerna jag lyckats erövra:
-ost av brietyp (fast jag föredrar fortfarande tunna skivor)
-oliver (Jag minns tydligt fasan av min första oliv. Det såg ju ut som vidruvor fast ännu godare med pimenton i mitten! Och så explosionen av salt och syrligt...The horror, the horror. Jag lärde mig älska oliver under min resa i Marocko som tjugoettåring. Det var det eller dö svältdöden där...)
-misosoppa (smakade som nåt räligt grisavkok första gången. Jag tror det var i och med att jag fattade att den var vegetabilisk som det vände...)
-lassi (sån där indisk yoghurt-dricka. Kväljde duktigt på den första gångerna)
Fast numera äter jag misosoppa som en hel japanes! Med pinnar, tydligen!
Några saker motstår dock alla försök att bli ätbara. Och vid det här laget har jag nog egentligen gett upp om dom. Dom smakar inte gott, det är väl förihelvete inte mitt fel? Riktigt vuxen blir jag nog tydligen aldrig. Det kanske är så för alla? För er som tänker bjuda mig på middag, här är HELA LISTAN:
Inte så gärna:
Getost
Grön- och blåmögelost
Fetaost (fast jo, smält i maten är det gott)
Vispad grädde
Lever
Prickekorv
Risgrynsgröt
Lunchkorv
Fläskkorv
Lakritskola (typ Käck)
Hellre död i ett dike:
Blodpudding
Spov
18 mars 2009 23:23
Hej kniv!
Nedan följer min lista
Inte så gärna:
Tysk sockerkaka med fruktpluttar
Grilldennis
Genever
Fläskkorv
Hellre Fritzl:
Konstgjord mjölk av alla slag
Messmör
Nu när jag tittar på listan tänker jag att jag nog har rätt vuxen smak då jag dissar barngrejer (bortse från Genevern). Ovanstående fixade jag iofs inte under min barndom heller, men jag har sedan jag fick tänder gillat oliver, kaffe och sill.
Må så gott!
Spov igen
18 mars 2009 23:24
Jävla hoppande rader!
Spov igen igen
18 mars 2009 23:26
Och nej, jag tuggar inte kaffe. Blablabla, jag är för trött och går och lägger mig nu.
Linus från länge sedan
18 mars 2009 23:41
Sant. Blodpudding är ett jävla otyg. Hellre död i ett dike, spöstraff på fotsulorna, etc.
narnigrin
19 mars 2009 01:10
Vispad grädde?? Vad är det för fel med dig människa! Jag kan sleva i mig säkert en halvliter vispad grädde (halvliter innan den vispades, alltså) innan magen säger "nu tar vi det lilla lugna". Det är ju GOTT för helskotta.
Blodpuddingen kan jag dock inte annat än hålla med om. Det smakar förjäkla konstigt ... Varför ska man äta nåt svart som är gjort på blod och smakar konstigt för? Varför, I ask you?
@Spov: Vad är konstgjord mjölk? Typ sojamjölk då? Eller UHT?
http://blog.erikanilsson.eu
Anders
19 mars 2009 07:58
Spov - Glömde fläsk- och lunchkorv på min lista! samt lakritskola. Det ska läggas till, för böveln! För övrigt var ju "hellre Fritzl" fantastiskt roligt på ett makabert vis!
Linus FFLS - Blodpuddingen är lite av en lågoddsare tror jag.
Narnigrin - Om smak skall man icke diskutera. Men vispad grädde är objektivt sett jävligt överskattat. Varför man ska äta blod kan man fan fråga sig. Möjligen kan man i nån slags indianvisdom hävda att om man nu ska äta kött ska man ta allt tillvara. Men i det här fallet GÅR inte det.
http://medenkniv.bloggagratis.se
Ola
19 mars 2009 19:14
Nästan allt funkar på mig men precis som alla superhjältar har jag en svaghet. Min kryptonit är messmör och när jag utsätts för den krymper jag ihop till en svag och viljelös spillra.
L
19 mars 2009 19:20
Att förkasta blodpudding tycker jag faktiskt är ett mognadstecken. Personligen kommer jag aldrig äta det. Fy vale. Detta trots att jag lärt mig: kaffe, brieost, fläskkorv (fast du har rätt, så gott är det inte), surströmming (går ned om man tänker på barnen i Afrika) och leverpastej (hade inget val, min sambo lever -höhö- på det).
För övrigt får blodpuddingen sällskap av lakrits. Oätligt.
Gällande vispgrädde - har du testat att ha i vaniljsocker? Hjälper upp smaken en del, om än konsistensen är densamma.
http://ikubik.blogspot.com
Anders
19 mars 2009 21:38
Julia - Jag älskar korv, med ovanstående undantag. Jag åt riktig varmkorv till middag så sent som idag. Lungmos har jag aldrig testat. Känns som om konsistensen inte skulle vara min grej riktigt.
Ola - Bra att veta om du någon gång skulle bli ond och börja använda dina fruktansvärda krafter för annat än det allmänna bästa.
L - Lakrits är bland det bästa jag vet. Så länge man inte håller på och gör kola eller fudge av det. Lakritsglass är också tveksamt. vispgrädde med vaniljsocker låter ohyggligt. Det är jolmet jag inte klarar, och vaniljsmaken känns snarast som om den skulle addera till det.
http://medenkniv.bloggagratis.se
Jössessessan
20 mars 2009 13:19
Lite sent men: VATTEN i whiskeyn!!!??? Great god!! Warum mensch???? Och: vispgrädde är det enda man behöver smaskar som inget annat. Förutom rårivna morötter med vitlöksvinegrätt(?)
Öhrn
20 mars 2009 16:03
Jag kan inte ens ta i whisky förutsatt att det inte är whiskylikör alternativt uppblandat med en massa andra produkter så man slipper smaken av just, whisky...
Håkan (hakke)
21 mars 2009 11:44
Det är tur att vi har olika listor lite till mans, några producenter skulle konka duktigt om alla tyckte illa om samma saker. Våra vänner i utomlandet brukar le överseende åt att vi äter salt snask och sötat bröd. Ska de säga. Min lista är ganska intakt sedan barndomen:
Lever
Kokta ägg
Lutfisk
Stuvad spenat
Men idag är det nog bara lutfisken som skulle få mig att kräkas. Fast det funkar om jag blandar en liten liten bit med sås, mosad potatis och en massa sås.
När jag var tonåring fick jag förresten frågan av en filosofiskt lagd tjej i Åmål hur jag helst skulle dö. Hennes eget svar var "att stå mitt i en ros och drunkna i doften". Jag bara önskar att jag hade kommit på "att få en bronsyxa i skallbasen".
http://hakkesnack.blogsome.com
Anders
23 mars 2009 00:32
Jössessessan - Detta sagt med min allra drygsnobbigaste röst: EXPERTERNA är helt överens om att lite (LITE) vatten frigör smakämnena i whiskyn. Därför är en tesked vatten eller två det ideala för att få en så rik smakupplevelse som möjligt. Humpf. Med detta sagt så kan jag gott tänka mig att hoppa vattnet också. (Det sista la jag till för att det skulle bli väldigt tydligt att det inte är för att jag tycker att whisky är för starkt. Det var trydligen viktigt för mig. Håhå jaja). Morötter med vinegrett låter finemang.
Öhrn - Ibland när man var liten och frågade om nånting som man inte gillade som ingick i typ en gryta ("Mamma är det där kokta morötter?") så fick man rätt ofta svaret "Ja, men det smakar ingenting". Då som nu är jag sugen på att ställa föjdfrågan "Jaha men varför i helvete är dom i maten i så fall?"
Hakke - Tjejens svar var lite bajsnödigt poetiskt för min smak. Jag föredrar nog yxan, jag. Kokta ägg, det måste väl vara åtminstone lite stigmatiserande?
http://medenkniv.bloggagratis.se
Anders
24 mars 2009 23:11
Hakke - Jaha nu blev man ju lite nyfiken på formuleringen "hon hade dock sina skäl". Vad har man för skäl till att vilja dö av rosdoft? Jag darrar av kortvågig nyfikenhet.
http://medenkniv.bloggagratis.se
Jakob
18 april 2009 02:22
Hmmm. får fundera på en lista. Däremot kan jag meddela att jag o Marie gjorde en helkväll på Reeperbahn under påskhelgen och i den vevan var vi på en bar där dom speciellt gjorde reklam för att man kunde få sin White Russian gjord på sojamjölk. Nu provade vi inte utan höll oss till bruskis men nog kan man väl tänka sej att en sojamjölks-white russian borde hamna rätt långt upp på de flestas lista, eller ?
Anders
18 april 2009 21:44
Jakob - White russian är lite komplicerat generellt. När isbitarna har smält så blir det jävligt nasty jävligt fort, insikten om att man faktiskt blandat starksprit och mjölk hinner liksom ifatt. Och ja, med sojamjölk borde det fan bli ännu värre.
http://medenkniv.bloggagratis.se