Sen ett drygt år tillbaks så källsorterar vi inte bara glas och tidningar, utan även metall, hårdplast och pappersförpackningar. Så duktiga är vi. Fast när man väl kommit igång med det är det inte så bökigt. Däremot har vi lagt ner att försöka ha olika kärl för olika material - det ledde bara till att balkongen blev helt omöjlig att ta sig ut på över huvud taget. Jag sorterar vid återvinningsstationen istället.

Vi bor tre trappor upp utan hiss, och det är alltid ett mindre äventyr att ta sig ut på promenad. Trollet på ena armen, ryggsäcken på ena axeln, skötväskan över andra axeln, nycklarna (som Trollet drar i för allt vad han är värd) i munnen, Trollets vantar under hakan... Ska man dessutom ha med sig två pappkassar med skräp blir det riktigt svettigt. Men det går, för att man på nåt jävla vis lyckats utveckla extra armar och ett balanssinne helt frikopplat från gravitationen sen man fick barn.

Sen luggar man vagnen cirka fyra hundra meter med två proppfulla kassar skräp klonkande mot benet till återvinningsstationen. Där borde man bli stolt, för hela Västertorp tycks ha blivit grymma på att sortera. Fast det blir man inte, för anledningen till att man faktiskt MÄRKER att Västertorp sorterar hjärtat ur kroppen på sig är att stationen är fullständigt överfull. Det sticker ut flaskor och burkar överallt, och rätt många före mig har helt enkelt fått ställa sina kassar på backen. Där dom har vält. Där soporna är på väg ut i vägbanan.

Jamen det var väl en JÄVLA bra signal, Renova! Vad sägs om att följa upp era egna kampanjer och se till att kolla om behoven av återvinningsstationer eller tömningsfrekvens har ökat? För man behöver ju inte vara ett geni för att fatta att om man gör stationerna till ett irritationsmoment så kommer dom som försöker att ge upp (och dessutom säkert ha lite dåligt samvete). Och dom som inte gör det kan gå där och himla och skaka på huvet och mysa och säga jojo där ser man.

Och vad gör jag? Jag andas ut tungt, och sätter ner kassarna på marken HÅRT. Och sen börjar jag sortera, för i ofärgat glas och metall får saker fortfarande plats. I botten upptäcker jag att en massa burkar såklart har gått sönder, men jag biter ihop och stoppar även flisorna i igloon.

Hoppas nån jävel skär sig.

 

Ola

23 oktober 2008 15:25

Ååååh, detta är något jag har retat mig på SÅ länge. För mig är problemet uppenbart. Den som driver återvinningsstationerna här i Göteborg ser det inte som sin uppgift att värna om miljön eller ens att göra ett bra jobb. Deras uppgift är att uppfylla ett kontrakt med minsta möjliga marginal och eftersom kommunens upphandling av denna tjänst missköts så kommer det inte att bli någon förbättring på denna sidan revolutionen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...