Alltså, jag är ingen stor älskare av dansbandsmusik direkt, det ska jag verkligen inte påstå. Men en anings anings sned blir jag ändå på stora delar av kritiken mot SVT:s Dansbandskampen (Japp, jag har sett det. Jag är småbarnsförälder. Jag ser också Singing Bee, Sing-a-long och Doobidoo på någorlunda regelbunden basis.) Inte för att programmet inte skulle vara lätt yrvaket och halvfalskt i sitt innerst inne älskar vi ju alla dansband-tilltal. För det tror jag verkligen att det är. Men kritiken å sin sida, med Croneman på DN i spetsen, präglas av nån slags protektionistisk, faderligt nedlåtande blick:

Nämen ni vet den där...tja, kulturen, den blomstrar bäst långt från finrummen, den. Den mår bäst av att få vara i fred och tuffa på. Vi gör den bara en otjänst genom att lyfta upp den och försöka göra den till nåt den inte är.

Som om dansbanden inte skulle vara förmögna att ta egna beslut. Som om dom och dom fan miljoner människor som lyssnar på dom skulle vara det här gänget, om ni minns. I grund och botten är det samma gamla jävla metro-norm. Storstaden är bra på riktigt, landsbygd och småstad och deras töntiga rurala uttryck är "bra" på det där lite gulliga mindre vetande sättet. Det ska vara genuint och äkta och helkonserverat.  Dialekt är fint det! Men som tur är har man tränat bort sin egen.

 

Mia

4 november 2008 14:44

Som gammal tävlingsdansare, hmm "buggare", känner jag en stor hatkärlek till dansbandens musik och artistiska uttryck. Men visst har de sin tydliga plats i det svenska folkhjärtat och de lär aldrig försvinna från det svenska kulturarvet. Och när det gäller bugg (vilket är hysteriskt roligt!!!) så funkar liksom inget annat :)

http://miahellstrom.driftig.nu

 

Anders

5 november 2008 20:25

Har också buggat! Dubbelbuggat till och med. Men det var innan jag ens var könsmogen.

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...