Nu blir det en anings 08-specifikt här. Sorry.

I dagens DN På Stan (vilket är ungefär som en tjockare version av Aveny i GP som den såg ut förrförrförra vändan, för er på västkanten) var det en stor (eller nåja) intervju med min kompis Josefin Ljungman. Inte bekant? Hon är en 27-årig ärkegrym skådis utan scenskola som gått från klarhet till klarhet och nu är med i två succéer på Stockholms Stadsteater - samtidigt. Fin intervju och snygga bilder (ta en titt här), och tokvälförtjänt uppmärksamhet. I pappersupplagan har man också plockat ut några citat ur texten, som man lagt in i lite större och fetare stil - som ögonfångare liksom. Heter säkert nåt speciellt på fackspråk, men det kan inte jag. Ni fattar vad jag menar i alla fall. Och då har man, i en intervju som bland annat handlar om halleluja-stämning i publiken, Ingvar Hirdwalls hemstickade fingerdjur, att nästan bli bortadopterad samt teaterfolks föredragna festdagar, valt följande två citat:

"Jag tycker fortfarande att teater ofta är för långt och tråkigt"

samt

"Jag är alltid lite tveksam till klassiker"

Och jag blir så trött. För det är så typiskt. Vad är det som gör att media, så fort det ska lyftas fram någon som håller på med just teater, tycker att det är så jävla viktigt att vi ber om ursäkt för oss? Varför älskar dom att peka på Ja här har vi en ung person som är rätt cool som håller på med den där gamla dinosauriekonstformen, men kolla här, hon tycker liksom själv att den är mossig så det är okej varenda-enda-enda gång? Varför får filmskapare inte rubriker som Film är ju rätt sugigt för det mesta på sina intervjuer? Varför tvingas inte indie-band och rappare svara på svepande frågor typ Men visst görs det mycket dålig musik också? Ingen stor sak, kanske, men det retar mig.

Och: är det bara jag som tycker att Hanna Hellquist sparkar dom andra På Stan-krönikörernas stjärtar härifrån till Kungsholmen respektive Stureplan och borde få skriva jämt hela tiden?

 

Julia

6 november 2008 13:27

Jag har funderat på om det går att maila och få Hanna Hellquist som fika-mentor.

http://juliaskott.wordpress.com

 

Anders

6 november 2008 23:16

Farsan din får ursäkta, men det var Hanna H, som hon hette på den tiden, som gjorde att man plötsligt började intressera sig för den generellt rätt hopplösa Namn och Nytt-sidan i DN. (Jag var med så JÄVLA från början, vill jag signalera här)

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Linus W - från förr i tiden

24 november 2008 13:07

Den här artikeln ska jag tamejtusan jaga rätt på och använda i framtida undervisning. Vi har samma strömningar på jobbet, om man säger så...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...