Var på fest igår, inflyttningskalas i Midsommarkransen hos Snaran och David. Det var trevligt, bra folk och roliga samtal och lagom mycket vin. (Blev dock lite orolig precis när jag kom inom parentes sagt, för när jag var på väg upp mot porten hörde jag ett gällt amen vafaan varmrök inte ciggen då! från en balkong. Va, men, hur....fjortisfest? hann jag tänka, innan jag kom på att Snaran och David bor på andra våningen, inte fjärde. Och att deras balkong vetter åt gården.)

Träffade folk jag inte sett på länge, blev lite lite full, bra musik, hemma halv tre. Perfekt fest för en hemmapappa med mera entusiasm än ork. MEN precis innan jag skulle gå dit, så hade jag ingen lust whatsoever. Det (och här kommer poängen) har jag nämligen ALDRIG. Precis när det är dags att byta om så känns det som ett straff. Men det är ju Dansbandskampen (eh, VA???) på TV och det blir säkert bara jobbigt och det ser ut att bli regn... Fast jag innerst inne vet att det säkert blir kul.

Varje varje gång är det såhär. Och: Loppan är likadan! Gnöl gnöl, trängs vi framför spegeln, man är ju inte jättesugen nu precis. Är det här nåt djupt mänskligt, frågar jag nu oroligt, eller är vi helt enkelt en tvåmanna, betongröfvad lip-freakshow?

 

vampireslave

9 november 2008 13:17

haha, du är knappast ensam om att vara en slow-starter. kan känna igen mig i sammanhanget i många andra situationer. frågan är om man helt enkelt behöver lite extra tid, lite mera pepp, eller bara är lite latare, än andra? =) för min del stämmer nog alla tre ganska bra.

http://vampireslave.bloggagratis.se

 

Frida

9 november 2008 13:25

Så där är jag med, när det gäller typ...allt! Det är skitkul när man först planerar in det, typ "åh, en fest, det var längesen, vad kul!" men sen när det drar ihop sig blir det liksom asomständligt och man blir akuttrött och tycker att det vooore ju så skönt att ta en lugnt kväll hemma (sällan det händer liksom...) och vad jobbigt att vara bakis imorn etc etc i all evinnerlighet. Tur att man tvingar iväg sig ändå. Eremitkräftavarning annars.

http://vad-frida-sa.bloggagratis.se

 

Anders

9 november 2008 14:16

Frida och vampireslave - tack! Jag avbokar den där cattle-prodden.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Anna

10 november 2008 23:28

Och jag är också precis likadan, också när det gällde den här specifika festen. Visste att det skulle bli roligt när jag väl var där, vet alltid att det är så, men känner samma vanliga motstånd varje gång. Inte bara när det gäller fester, utan när det gäller allt: att börja läsa en ny bok, skriva en ny text, börja en ny vecka, resa hem (men mera sällan om det gäller att resa bort) gå och fika, gå och träna. autan motstånd ingen belöning. Kanske är det så enkelt.

 

Anders

10 november 2008 23:41

Känner mig mera normal by the minute. Men menar du att motståndet alltså är nåt man konstruerar för att det ska bli ännu roligare sen? Typ som när man var liten och stod och frös med flit i den kalla korridoren vid duscharna på badhuset, för att det skulle kännas varmare i vattnet när man hoppade i. Det var för övrigt underbart att se dig i lördags! Kram.

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...