Längst fram i vårt kryddskåp står flingat havssalt i en liten skål. Eller stod. För jag har vält ut det där flingsaltet tusen gånger när jag försökt komma åt nån kryddburk bakom det, och igår fick jag nog - med en kniv.

DET RYKER NU, DET HÄR JÄVLA FÖRBANNADE KUK-SALTET, JAG ORKAR FAN INTE SE DET MER, röt jag grovt från köket, medan flingorna studsade på köksbänk och golv. För jodå, i det läget var det saltets fel. Dumma dumma saltet, nu åker du ut, det kan du gott ha. Och så TJOFF ner i soporna med dom få flingor som klarat sig kvar i skålen.

Det är larvigt, det vet jag. Jag är som en treåring. Men som jag tidigare varit inne på, så har jag enormt svårt att visa när jag blir arg på människor. Jag tillåter liksom inte mig själv det. Anders får inte bli arg, punkt. För jag ägnar så mycket tid att älta mina utbrott efteråt och har så mycket ångest över det, att det liksom inte är värt det, tror jag. Jag blir rädd att folk inte ska tycka om mig om jag visar att jag blir arg på dom. Och det gäller till och med i mina närmaste relationer.

Jag vet att jag måste jobba på det här. Men tills vidare tror jag alltså att Arghh, ditt jävla flingsalt vad jag hatar dig är en absolut nödvändighet för mig, hur löjligt det än är. Annars skulle jag gå sönder.

 

Mia

11 november 2008 15:48

Jag kan inte låta bli att le lite igenkännande med tanke på hur jag och mina närmsta blir lite "Aaaargh jävla-kuk-någonting.." ibland. Förra veckan var det skrivaren på jobbet "som suger stor j-vla hästballe" som fick sig en omgång. Till mina kollegors stora glädje givetvis.

http://miahellstrom.driftig.nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...