Trollet har fått dagisplats! Och det känns förstås fantastiskt på ett sätt som man nog inte kan relatera till om man inte stått i kö själv - med skräckhistorier av typen Våran Viggo fick gå ett halvår hos en galen katt-tant i Värtahamnen ringande i öronen. Samtidigt känns det förstås lite svindlande magsvidigt klump-i-halsen-konstigt att Trollet om bara några futtiga månader kommer att ha en egen vardag. Med människor han kommer att känna mycket bättre än vi känner dom, med andra armar som tröstar när han blir ledsen och med andra rutiner.

Fast bra kommer det bli såklart. Jag märker ju hur han trivs med stojet på Öppna förskolan och hur kul han tycker det är att komma dit. Den 27:e januari börjar inskolningen, på ett fint, hederligt pärlspont- och furudagis med uteprofil, bara tre minuter från vår port.

Ändå måste jag säga att det är liite konstigt att vi får besked först nu. Här där vi bor byggs det massor med hus och (fiffigt nog) också mycket dagis. Och dagis går visst fortare att bygga än hus, för i höst har rentav stått platser tomma, till exempel där Trollet ska börja. Vilket hon på Stadsdelen sa redan när jag ringde första gången. Det var i september typ, började bli läge att höra av sig till jobbet och tala om när man tänkte komma tillbaks. Det ser väldigt ljust ut på ert förstahandsval, sa hon på Stadsdelen, boka ni in er för ett studiebesök. Så jag ringde till jobbet och sa Det ser ljust ut. Vi ska på studiebesök, och återkommer så snart vi fått beked. Och så gick vi på studiebesök och det var ju fint och trevligt och såg ljust ut där med. För vår del är det inga problem alls, så det kommer besked när som helst skulle jag tro.

Sen hände ingenting på tre veckor, så jag ringde till jobbet och sa att Det ser ljust ut säger dom, men jag har inget besked riktigt ännu och sen ringde jag till Stadsdelsnämnden som sa att jodå, på ert förstahandsval har det ju stått ett par platser tomma rentav, så det ser väldigt ljust ut.

-Då kan jag räkna med det här då? sa jag.

- Nja, räkna med kan du ju inte göra förrän du får ett beslut, sa hon.

-Okej.När blir det då? Börjar ju bli lite läge att höra av sig till Bruket liksom, ha ha.

-Det tar nog nån månad till.

Okej. Men...Varför då, exakt? Sa jag inte, utan tackade och hörde av mig till jobbet och lät dom veta att det ser så ini HELVETE ljust ut nu, men tyvärr har jag inget besked ännu.

Och så kom beslutet härom dagen, och förstahandsval och systemet funkar och no hard feelings egentligen. Fast lite sugen är man ju, när det står på papprena att man MÅSTE tacka ja SENAST på måndag för att inte förlora sin plats, att höra av sig och säga Alltså det ser ljust ut, men du vet, vi måste ju köpa ett frimärke och räkna ut hushållets månadsinkomst och allt möjligt. Du ska nog räkna med nån månad till.

Fast så roligt ska vi inte ha.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...