Vi gjorde det enkelt för oss igår och köpte hem pizza. Vårt lokala hak är känt i hela södra förorterna för goda, fräscha och GAJGÄNTISKA pizzor. Vi snackar kvarnhjul här.Trollet får förstås smaka, men lite snälla bitar från kanterna som inte badar i salt och kryddor och oliver och curry och fårost och grejer.

Den sista månaden eller så, har Trollet på allvar intressera sig för det som finns på mammas och pappas tallrikar. Spelar ingen roll om vi äter exakt samma mat - älggryta med ris ser i alla fall roligare ut innan det körs tre sekunder i mixern i hans ögon. Och det kan man ju inte klandra honom för. Däremot gör vi vårt bästa för att få honom att fatta att han får hålla sina små tassar borta från våra tallrikar, för sin egen skull. Han har bränt sig på varm mat ett par gånger, och nån gång har han stoppat en näve av nåt vuxenkryddat i munnen och grimaserat vilt.

I gårdagens sedelärande berättelse satt han i stolen medan vi ordnade med bestick och vattenkaraffer. Han pysslade med en ostmacka, pizzorna utom räckhåll. Trodde vi, för plötsligt upptäckte Loppan att han satt och sög på nåt - som visade sig vara jalapeño, rävstark chili (med dom überstarka fröna kvar) som dom envisas med att lägga på Loppans favvopizza och som hon alltid får pilla bort.

Först var det bara inte gott, spotta ut och blä. Sen slog chilijäveln lömskt till, och Trollet började krafsa sig runt munnen med nåt paniskt i blicken i ett par sekunder. Innan illvrålet kom. Och sen var det kaos och försöka få honom att suga på en blöt trasa och tårar som sprutar och ett litet Troll som förorättad gräver med båda händerna i munnen, osäker på vem det är som är fienden.

Och en jättehemsk pappa som inte kan låta bli att fnissa lite, mitt i röran.

 

Bror

22 november 2008 13:40

Hehe, väldigt rolig bild. Stackars Trollet, vilken resa från okryddat till maxkryddat. Jag fattar hur det kändes. Minns någon Habanero-shoten?

 

Tant Grön

22 november 2008 18:51

Målande historia som jag gapskrattade till, skrattade av igenkänning ska väl tilläggas:-)

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 

Anders

23 november 2008 12:55

Själv minns jag min första oliv. Mamma försökte förklara att den nog inte var nåt för mig. Men jag SÅG ju att den var supergod, en vindruva fast med nåt (säkert ännu godare!) rött inuti. Och sen en smak av salt snor i hela munnen.

Jag var tjugo innan jag lärde mig uppskatta oliver.

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...