Bland dom saker jag faktiskt ser fram emot med att börja jobba igen i februari är min ganska långa tunnelbaneresa till och från jobbet. När Trollet precis hade kommit och det fortfarande var jag som jobbade, så var dom där trettifem minuterna åt varje håll den enda helt egna tid jag hade. Det var min lästid. Och det kommer att bli min lästid. För som jag längtar efter lästid som inte är sen kväll! Som inte är en kamp för att fatta första raden med ögon som vinglar i kors och som inte slutar med en pocket som slår i näsroten.

Nu består mitt läsande nästan uteslutande av ljudböcker lånade på biblioteket. Det är visserligen trevligt att upptäcka ljudboksläsandet som form (Loppan har med förtjusning läst med öronen i många år), och jag har fått flera riktigt stora upplevelser. Men i grund och botten längtar jag ändå efter att få välja lite mera själv. Nu är jag ständigt utlämnad åt det tunna och eklektiska (se där ja, där kom det!) urval som råkar finnas inne. Och är man som jag inte superintresserad av deckare, och dessutom försöker läsa en kvinnlig författare varannan bok, då blir det tunt. Och är man, som jag, också lite av en en pliktläsare (det ska mycket till innan jag ger upp på en bok, fånigt nog), så kan ljudböcker som inte är bra bli en extra plågsam historia. Nån annan sätter tempot, det går inte skumma, och inläsarens engagemang blir rent provocerande. Jag minns till exempel med fasa ett förutsägbart skrap till bok som hette Ps. Jag älskar dig som överkompenserade för sin sorgliga grundberättelse med så mycket spralligt livsmod att man blev kräkfärdig. Det var en lång vecka...

Inläsaren är otroligt viktig! Är det en dålig inläsning så färgar det oundvikligen av sig på hur man uppfattar boken. Det går liksom inte att komma runt ett monotont, hårdkokt malande med missade huvudord i var och varannan mening. Eller ett överentusiatiskt som totalt suddar ut gränsen mellan det superviktiga och övergångar. Eller en enmansföreställning med överdrivet skojfriska röster och hysteriskt tonfall.

Allra värst är dock en riktigt andfådd, gråtfärdig författaruppläsning, som liksom dryper av den egna textens heliga heliga skönhet och visdom. Som det ohyggliga pekoralet Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Då var det nog nära att folk ringde soc kan jag säga, när dom såg en pappa som i offentlig miljö plötsligt brast ut i högljudda och ilskna Men nu får du väl för faan ta och GE dig kärring!

 

Maria Tomar

24 november 2008 11:42

Hejsan!
Tänk att din blogg!? slog mig i huvudet häromdagen när jag "högg" (fråga mig inte vad jag tänkte!)mig i handen Med en kniv!
Kom alltså på mig själv att i samma sekund som jag svarade: Med en kniv! så hamnade jag hos dig!
Kram och ha en fortsatt bra dag!

 

Sofia

24 november 2008 12:11

Men något provocerande dam får man nog lov att säga! Digital eller ej!

Kanske måste ge det är med ljudböcker en ny chans. Har endast lyssnat av en, men det blev, som du beskrev det, bara jobbigt att inte välja tonläge och stämning själv.

http://sofiasko.bloggagratis.se

 

Ola

24 november 2008 12:43

Jag har hört att det skall finnas ljudböcker som inte är svenska kriminalromaner, Jan Guillou eller Sephen King. Fast dom har ingen sådan avdelning på vårt bibliotek än...

 

Anders

24 november 2008 21:31

Maria - Jag är såklart glad att du tänkte på mig, men en kniv i handen låter som nåt sällsynt dåligt för en teckenspråkstolk. Gick det bra?

Sofia - har haft ett par riktigt bra upplevelser, som sagt. Inger Frimanssons "Ligga som ett O" inläst av Gunilla Röör, t.ex (en bok som jag aldrig hade hittat annars), eller Nick Hornbys "Fallhöjd" inläst av Gunnel Fred och Johan Ulveson.

Ola - Jodå! Dom brukar stå på den pyttelilla avdelningen "inläst av annan än Peter Andersson, Katarina Ewerlöf eller Torsten Wahlund".

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Tant Grön

24 november 2008 22:19

Ha, ha, ha igen! Jag har bara tvingats lyssna på en liten del av en ljudbok. Det var under en resa i min mammas bil och som medpassagerare tvingades jag till detta. Den som kör bestämmer. Dessutom var det en deckare, jag avskyr deckare, eller så har jag bara inte hitta någon bra?

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 

emma

24 november 2008 22:47

alltså jag måste bara fråga, ps. jag älskar dig, handlar den om en tjej vars kille dör och sen lämnar en massa "förverkliga dig själv nu älskling"-lappar överallt som bland annat tar henne till hans hemstad på irland?

om det är det har jag sett filmen som kanske är baserad på boken, eller kanske boken är baserad på filmen? hur som helst var den helt sjukt dålig, och jag brukar ändå försvara flicka-träffar-pojke-tycke-uppstår-en timme in i filmen/100 sidor in i boken blir det problem som dom sen löser i elfte timmen-böcker/filmer, men där gick till och md min gräns.

http://kanskehappysally.blogspot.com

 

Anders

24 november 2008 22:55

Emma- den är det. Och som sagt, den skälver liksom av oro för att den är lite sorglig i början (drömprinsen DÖR ju!) och tar därför i så den spricker i sitt frejdiga bejakande av livet, med trååååkiga skämt och klichéer som står som spön i backen. Och Tuva Nowotny didn't help.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Anders

24 november 2008 23:25

Tant Grön - "den som kör bestämmer" är en bra regel, men att tvinga sina medpassagerare att hoppa in mitt i en ljudbok verkar mer än lovligt hjärtlöst.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Tant Grön

25 november 2008 09:33

Ja visst är det, plågsamt!

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...