Det är visserligen Trollets andra vinter, men förra året vid den här tiden så handlade det liksom mest om att försöka hålla uppe huvudet - och eventuellt se en skymt av en rimfrostig gran bland alla vajande mobiler och sufletter i synfältet. Man kan nog alltså tryggt säga att dom sista dagarnas snö är en ny sensation i Trollets värld. Och som han gillar det! Särskilt snö som ryker och yr (så länge han inte får den i ansiktet) får honom att skratta så han verkligen kiknar. Fråga inte varför, jag har inen aning, men torsk som jag är på min unges kvillrande skratt (och särskilt dom här sista gnöldagarna) är jag såklart inte sen att försöka mjölka situaionen.

Vi var idag ett av blott två ekipage som var kvar på Öppna Förskolan när dom stängde, och när Trollet smidigt hällts ner i overallen och därefter i vagnen kastade jag lite snö på en vägg, där det fläckvis fastnade. Jätteroligt, tyckte Trollet. Slog av snön från mina vantar under grimaser. Fantastiskt kul. Plockade upp mer snö, slängde på väggen, nu med tilläggsropet Åhhhh BOFFS! Hysteriskt roligt. Proceduren upprepades gång på gång, och eftersom större är roligare i Trollets värld, blev det mer och mer extrovert. ÅÅÅHH BOFFS TJONG POFF! ÅÅÅÅ BORSTA BORSTA HOST HOST. Trollet vrider sig av skratt - tills dörren öppnas och den andra mamman som var kvar kommer ut. Och jag, som såklart nu dessutom med publik står där och är en riktigt skojig lekfarsa som minsann kan få min unge att garva läppen av sig tar upp ett par nävar till, kastar och tjuter (fast kanske aningen lägre) BOFFS! TJOFF! ÅÅÅ BORSTA BORSTA HOST!

Och Trollet tittar på mig med en min som säger vafan GÖR du, har du blivit knäpp eller? Och sen på henne med en som säger Förstår du vad jag måste stå ut med till vardags? Och jag säger nåt i stil med Det var skitkul alldeles nyss, men nu passade det visst inte längre ha ha med snö hängande i polisongerna, försöker desperat en gång till utan minsta reaktion från Trollet, medan mamman ler artigt, sätter sin unge i vagnen och går.

Kommer ni ihåg när man var sådär tolv och höll på och larvade sig med nån kompis? Sådär töntigt på ett sätt som man var för gammal för, men skitkul, liksom. Och kompisen fick syn på nån snygg tjej eller några tuffa äldre killar och skärpte till sig på en sekund, men själv hade man inte sett nåt utan fortsatte leka trebent elefant (eller så), helt inne i det, tills kompisen fick putta till en och högt säga Ämen lägg av å va så jäla barnslig då! Den känslan!

 

Tant Grön

26 november 2008 08:53

Ja men visst göra jag det :-) Men tack vare dina pinsamheter så får ju jag så roligt, he, he! Tack för en underhållande text.

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 

Mia

26 november 2008 09:32

Håller med ovanstående. Underhållande text. Och jag sitter och fnissar och minns mina egna pinsamheter...

http://miahellstrom.driftig.nu

 

Sofia

26 november 2008 10:02

He' ä' int' lätt när he' ä' svårt :)

http://sofiasko.bloggagratis.se

 

stefan

26 november 2008 12:00

Tror det där med snön är inprogrammerat i våra hjärnor. Läste nåt nån gång nånstans av någon som gav en vettig förklaring till det men den har jag glömt som så mycket annat.

Hursomhelst bottnade det i rörelse och gärna något oberäknelig sådan. Som en drake som fladdrar i vinden, fyrverkerier som sprider sig över himlen. Eller för den mer valiumpåverkade, vågor som sprattlar över dyningar.

http://gallimattias.bloggagratis.se

 

Anders

26 november 2008 22:22

Tant Grön och Mia - samtidigt får man inte glömma bort att man också ibland var den där lek-Judas, den som hann anlägga ett blasé ansiktsuttryck och sålde ut sin kompis för några futtiga cool-poäng: "Men fan vad töntig du är, lägg av nån gång!"

Sofia - det är för lite Nordmalingska på min blogg. Tack!

Stefan- intressant! Undrar när man tappar förmågan att verkligen garva åt det, dock, och nöjer sig med att vuxenkonstatera "oj, vad fint".

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Fetkatt

27 november 2008 07:21

Underbart! Så fick jag åtminstone ett brett jääääla leende idag! Jag är snart 34 och jag är fortfarande galet fascinerad av stora lövhögar som man kan sparka upp, samt helt hög varje gång det snöar. Mmmmm... Fast jag sitter väl inte och kiknar av skratt i och för sig. Synd det.

 

Anders

27 november 2008 21:40

Å andra sidan kissar du inte på dig, provsmakar allt du hittar eller glor okontrollerat på folk på tunnelbanan heller. Impulskontroll goes both ways!

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...