Singeln Det börjar verka kärlek, banne mig med Claes-Göran Hederström, ett grått omslag med Melodifestivalen 1968! i orange högst upp. Härom dagen stod den i Antikbodens skyltfönster i Västertorp. Precis den singeln fanns i mitt föräldrahem, och om jag inte minns helt fel så var A-sidan låt nummer tre på mitt livs första blandband.

Jag var sex, kanske sju, och hade precis lärt mig hantera LP-spelaren. Vilket jag dessutom hade lov att göra, ett bevis på att mina föräldrar inte var några större musiknördar. Under stort allvar sänkte jag nålen ner mot Bamse-skivan, Krakel Spektakel-skivan, Smurf-skivan eller Drutten och Jena-skivan. Fast nu hade jag uppenbarligen bestämt mig för att köra lite mera vuxet.

Kassettdäck fanns inte på vår bruna Philips-stereo, så jag hade placerat min lilla batteridrivna monobandspelare precis framför en av högtalarna och spelade in på så sätt. Första låten var Yes sir I can boogie med Baccara. Andra låten var med nåt franskt rock-gäng, med tecknade katter på singelomslaget, och hette typ Oh boy. Och tredje låten var alltså Det börjar verka kärlek banne mig.

Resten minns jag inte. Troligen tröttnade jag innan jag ens hade spelat in en sida på kassetten. Men jag minns hur vi lyssnade på mitt blandband i bilen (herregud, föreställ er bruset! Tortyr!) vid nåt tillfälle och hur både mamma och pappa försäkrade att det var jättebra musik. Och hur stolt det gjorde mig.

Det är ju inte den creddigaste av börjor direkt, men lite charmig ändå.

 

Tant Grön

26 november 2008 18:44

Jag kan se det framför mig, hur du står där med bandspelaren i högsta hugg, och sedan i bilen när ni lyssnar på tragiken, väldigt målande. Bra föräldrar som uppmuntrar sina barn trots risken att drivas till vansinne av det rispande, skrapande (jag vet inte) oljudet

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 

Johan

26 november 2008 19:39

Ahhh...och strax därefter börjde det skickas kommenterade blandband mellan Åmål och Nyköping...hmmm...jag önska jag kunde hitta ett par av dem. Roligt var det...

 

Anders

26 november 2008 22:29

Tant Grön- jag synar ditt "rispande och skrapande" och höjer med ett "burkigt och dovt". Ja, det var vackert föräldraskap, att sitta och jaga efter en skärva av entusiasm medan man desperat försöker urskilja vad det är för låt egentligen...

Johan - "strax därefter" är väl att ta i ändå. Bandbrevväxlingen var åtminstone fem sex år senare. Och grejen är att jag tror att det bara fanns ETT band, som spelades över gång på gång, och åkte fram och tillbaka över Götaland. Man hade ju inte så mycket stålar direkt. Sen hade vi ju inte så lika musiksmak på den tiden (eller nuförtiden, din tangonisse där :-), men som sagt, roligt var det verkligen.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Johan

27 november 2008 06:53

Ja jag tog lite...vi flyttade ju -86 så du var 11 eller nåt. Och det var ju det som var så bra...man fick sig lite nytt till livs...fast jag spelade nog mest in från TRACKS och där var det väl inte den mest nyskapande musiken...Nu blir det lite mer tango som sagt, lyssna ochnjut av Daniel Melingo - Sin Luna här:
http://www.youtube.com/watch?v=_BoNqA6OluE
och tillsammans med Christobal Repetto - Ayer:
http://www.youtube.com/watch?v=JWNqK7IgJf4

 

Anders

27 november 2008 10:41

Johan, jag gör ingen gradskillnad här, konstaterar bara "olika". För övrigt var du typ först i hela världen med att lyssna på creddiga REM såvitt jag minns. OCH hävdade Beatles som världshistoriens bästa band i sandlådan, medan vi andra snorhyvlar höll på typ Noice...

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...