Direktlänk till inlägg 27 november 2008

Förbannad vare den som bryter kedjan

Av Anders - 27 november 2008 10:55

Jag minns mitt livs första kedjebrev. Det kom, maskinskrivet och med en aura av angelägenhet, från min kusin Sara. Det var (precis som alla andra kedjebrev) en länk i väääärldens längsta brevkedja, som skulle in i Guiness rekordbok året därpå. Helt säkert. Promiss! Tror inte det var av det där slaget som berättade om hur herr X som hållit kedjan vunnit en miljon och träffat sitt livs kärlek, medan fru Y som brutit den kort därefter rövades bort av radioaktiva kannibaler. Men det fanns nåt vagt hotfullt över hela grejen, minns jag. Och det här var före enkel tillgång till kopieringsapparater, så det handlade verkligen om att tröstlöst skriva samma brev tio gånger. Och vem skulle lilla jag skicka till?

Jag gick och sneglade på det där brevet i flera veckor med en blandad känsla av utvaldhet och tyngd på mina axlar, innan mamma förklarade att kedjan inte stod och föll med bara mig, och sanktionerade att jag slängde det i papperskorgen. Det var skönt minns jag.

Nu har jag fått en utmaning av Frida, och lite spökar det där barndomens kedjebrevande både hos givare och mottagare tror jag. Det ligger nåt lite ursäktande hos henne, och nåt lite skräckslaget hos mig. Fast grejen är kul och det är klart jag ska göra det. Fast just nu vaknar Trollet, låter det som. Så ikväll smäller det!

Allmänt

Dela

Sofia

27 november 2008 11:46

Det finns inget värre än alla dessa kedjebrev. Oftst står det ju att "du får olycka i kärlek i 10 år framöver om du bryter kedjan". Det må väl så va. Men för ett par veckor sedan fick jag ett från min 14-åriga lillasyster som löd:

"om du bryter kedjan kommer du att dö en plågsam död senast imorgon"

Det var väl ändå lite att ta i? Isch.

http://sofiasko.bloggagratis.se

Ola

27 november 2008 12:56

Mitt första kedjebrev fick jag min jämnårige granne (det var nog hans mamma som administrerade det hela) och det var av pyramidspelskaraktär. Man skulle peta in några pixiböcker i potten och sen belönas med ett life stock av pixieböcker (enligt en A*e^(1/k*t) kurva (typ)).

Min förståndiga mor satte dock P för eländet. Hon skickade iväg mig för att lämna tillbaka brevet fast jag var för feg och gömde det bakom en sten på farbror Svens gård. Nån stackare sitter väl förmodligen fortfarande i Åmål och väntar på sina Pixieböcker...

Artemis

27 november 2008 13:39

Hej! Jag måste reda ut ett missöde...
Jag skrev en kommentar hos "Norrlänning i fjollträsk". Det var ett svar på en fråga från henne angående sockerberoende. MEN det såg ju ut som om jag kommenterade ämnet i just den bloggningen. Jag tror att du kommenterade mej där och tyckte det var ett lite lustigt råd att gå ut på nätet och leta info.som rörde hennes uppsats och ämnet hon diskuterade. Hjälp! det var ju inte alls så. Skulle inte falla mej in! Däremot kan det ju vara bra att när det gäller just sockerberoende ta en första titt på just nätet, för att sedan naturligtvis gå djupare än så, där med.
PUH. Nu har jag fått ur mej det!
Allt gott Artemis

http://www.ansvar.bloggagratis.se

Anders

27 november 2008 21:38

Sofia - visste faktiskt inte ens att det fanns "klassiska" kedjebrev längre. Det är väl så att för att nån ska orka bry sig så räcker det inte med lite otur i kärlek längre. Det drunknar i bruset. Man vråla plågsam död och hoppas det räcker. Frågan är ju också vilket "imorgon" som åtsyftas. Pratar vi postgång så är det ju redan imorgon när man får brevet!

Ola - det florerade nåt sånt där med tuggummin också va? Skicka ett bugg till den överst på listan och du kommer få hundratusen miljarder tuggummin inom en månad. Jag fick nåt sånt också nån gång, tror jag. Av nån brevkompis. Jag vidarebefordrade inte det heller vid närmare eftertanke. Hmm. Kanske blir kvällens inlägg den första kedja jag faktiskt inte bryter?

Artemis - jag fattade redan när jag såg kommentaren att den inte hade med inlägget att göra, utan var ett svar på nåt helt annat. Och hade ju dessutom sett din första kommentar här på min blogg. Så det fanns aldrig risk för nåt missförstånd, andas ut! :-)

http://medenkniv.bloggagratis.se

Tack och hej

Kommentarer (83)

Av Anders - 26 maj 2009 22:25

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Stilla my ass

Kommentarer (1)

Av Anders - 24 maj 2009 23:59

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen. Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Stilla

Kommentarer (3)

Av Anders - 23 maj 2009 22:52

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Vardagspremiärer 22:e maj 09

Kommentarer (2)

Av Anders - 23 maj 2009 22:40

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

Öhm, Amos? Du har ett par döda grävlingar i ansikt...

Kommentarer (17)

Av Anders - 20 maj 2009 00:39

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade. Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...

Visa fler inlägg