The Residents på Kägelbanan

Jaha, och hur var det där då? Låt mig först och främst säga att jag är en sån där surputte som i allmänhet blir glad när mina favoritartister lägger av. Det är sååå få förunnat att hålla hög klass hela vägen, och dom där plumparna i protokollet på slutet är så smärtsamma (jag hade klarat mig finfint utan tvåtusentalets grinolle-Lou Reed, Kraftwerks horribla cykelplatta, Sex Pistols återföreningsturné och så vidare, ni förstår hur jag menar). Vad gäller the Residents har jag haft ett par år av växelbruk och inte riktigt hängt med. Men ingen har haft nåt särskilt gott att säga om någon av dom sista skivorna, och jag var faktiskt lite nervös för att bege mig till Kägelbanan igår. Jag har bara sett dom live en gång förut, i Oslo för sex år sen. Dom har inte spelat i Sverige sen typ 1982. Och det vore så jobbigt med en detronisering.

För grejen är att the Residents inte tar den lätta vägen. Dom kajkar inte runt i sin mest kända mundering, den med ögongloberna, och spelar sina greatest hits (eller nåja, men motsvarande). Turnerar the Residents är det för att dom har ett nytt projekt att presentera. Som man då inte ens har hört i mitt fall. Och som en stor del av publiken inte är inlyssnade på. Bakom mig igår stod ett gäng som högljutt undrade om dom inte skulle spela NÅRA gamla godingar??? och dom var nog inte ensamma. Lägg därtill en massa "turister" som inte vet mer om bandet än att dom väntar sig att se fyra herrar i frack med ögonglobsmasker och det är upplagt för en rätt ljummen afton, trots tyska hardcorefans som följer turnén Europa runt längst fram.

The bunny boy, som det senaste projektet heter, kan väl i korthet beskrivas som en slags interaktiv pusseldeckare som the Residents dom senaste åren gradvis har presenterat på YouTube. The bunny boy, en rätt sliten äldre herre, har en bror Harvey som under en semester i Grekland försvunnit spårlöst. Nu arrangerar han med hjälp av the Residents shower för att försöka få in tips om var Harvey kan finnas. Under kvällen fattar vi i publiken att spåren rätt tydligt pekar mot The bunny boy själv, vilket han desperat försöker förneka. Det blir, på residentskt vis, rätt trasigt och skevt och apokalyptiskt, men med mycket humor insprängt.

Det är i stort sett den senaste skivan som spelas rakt av, av ett Residents i kaninkostymer a la Donnie Darko. Förutom sångaren med den karaktäristiska morr-rösten, som (i en frustrerande demonstration i hur lite som behövs för att nån ska bli totalt oigenkännlig) i första akten uppträder i skägg, stora glasögon och en filt över huvudet, och i andra akten har en tussig kanindräkt (to try and add some entertainment value).

Det är inte det bästa material the Residents har släppt ifrån sig på långa vägar. Men det är fan så mycket bättre och intressantare än nästan allt annat ändå. Det är ju förutom en konsert en show, en performance, en föreställning! Och publiken vinns gradvis över ända fram till det (ja, faktiskt!) bedårande vackra extranumret då jublet lyfter taket. Jag är väldigt glad att jag gick, trots mitt initiala motstånd. Skulle det här vara sista gången jag ser The Residents live (och det är inte alls otroligt, dom måste fan vara runt sextio vid det här laget!) så är det ett minne jag kan känna mig tillfreds med.

Att det dessutom sker på lilla Kägelbanan, där vi brukar ha våra julfester på Riksteatern, det är extra häftigt. Jag ser fram emot att trampa runt lite på den där scenen nästa gång. Med ett töntigt småheligt leende på läpparna.

 

Ulf

2 december 2008 08:54

Ja, det är bara att hålla med. Det var en konsert som växer ju mer man tänker på den.

Every now and then I dream about killing my brother Harvey.

 

Anders

2 december 2008 22:29

Sett svenskans magsura recension? "Det var bajs. Usch vad överskattade dom är (av vem då??? min anm.) Zappa, HAN var frän han. Men jag ger ändå en trea, på oklara grunder."

Kul att se er i förrgår, fast det blev kort!

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Ulf

3 december 2008 09:13

Kära nån. Den hade jag missat. Dan Backman verkar ha en närmast osund hang up på Zappa. Man behöver inte gillar R. men att inte göra på grund av att dem inte är Zappa känns lite snålt. Och, som du påpekar, var kom trean ifrån?
Det var väldigt kul att ses, vi får göra om det!

 

Ulf

3 december 2008 09:21

DN:s recension var bra mycket mer rättvisande, tycker jag. Det kan bero på att den var mer positiv, men jag väljer att tro att det beror på att recensenten verkar vara bra påläst.

 

Anders

3 december 2008 11:52

Ulf - det gör jag med :-)!

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...