Sju rim kvar. Kvalitén är på väg ner, big time. Lägstanivån kastar sig upp mot min frifallande knittelknöl. Blandade metaforer på ett sätt som får mig att rodna om örsnibbarna i den sista versen, men metern fortsatt tajt. Paus för blåbärssoppa här vid Västerbrofästet, flåsandning och kontemplation. Stå pall och köra årets rim-mara (i dubbel bemärkelse) till slut i ett massivt svep? Eller säga nog för ikväll och riskera en sen nattmangling imorgon? Hmm.

Har ambitioner att publicera bildbeviset att vår gran är en perfekt kon innan dagen D, men här kläs inga tamträd förrän sent imorgon kväll. Ity sådant är vårt sätt. Det finns alltså en liten risk att det här är sista inlägget på den här sidan julafton. Vill för säkerhets skull önska alla er som ofta, sällan eller bara precis just den här enda gången förirrar sig in på Med en kniv! en riktigt riktigt lycklig, vacker och skön jul. En sån där som blir så jämrans bra att den inte går att blogga om, för vem vill läsa sånt? Och tack snälla för två väldigt roliga månader!

...måste bli nödrimmet "It [snöovädret, min anm.] doesn't show signs of stopping, but I've got some corns for popping" i äppelkäcka Let it snow. Alltså här har man en låt om hur jävla mysigt man kan ha när man kurar ihop sig framför brasan med den man älskar medan snöovädret viner utanför. Och så kommer idioten stickande med lite popcorn!? Åh darling vi har det bra här på björnfällen och hu vad det snöar och förresten har jag nog lite popcorn liggande i skafferiet, vad säger du?

Det är inte underligt att låten slutar med att puckot får knalla hem genom snökaoset. Själv.