Jag har bara ett syskon, men i gengäld har jag lyckats pricka in världens bästaste Broppan. Det finns dom som slentrianmässigt hävdar att syskon är nån slags superrelation alldeles gratis, blod är tjockare än vatten och allt det där. Fast så tror jag alla innerst inne vet att det inte är.

Jag tror att syskon är en fantastisk möjlighet, en straffspark på en nära relation om man bara tar hand om den. För ingen har man ju lika långa och lika referensramar med som ett syskon. Ingen har så potentiellt nära till samma våglängd. Men gratis och automatiskt får man det ickot. Man ska ha tur, men också vara beredd att jobba lite.

Min bror är tre år yngre än jag, och visst fanns det ett antal av år av jävelunge och retsticka där i början. Men sen han och jag krånglat oss igenom puberteten bägge två så har vi faktiskt bara blivit tajtare och tajtare och idag är han en av mina allra bästa vänner. Och dessutom en människa jag beundrar, älskar och är fruktansvärt stolt över. Idag är han doktor i politisk filosofi och spenderar sina dagar som gästforskare i Warwick med att platta till uppblåsta Oxford-lirare och hamra artiklar till prestigepublikationer.

Och det underliga är att det är först när jag ser på honom som det går upp för mig att jag blir äldre. Min trettioårsdag var inte hälften så bisarr att tugga i sig som hans, nu i somras. Är han trettio, den där lilla skiten? Han som läste Ringentrilogin back to back och sparade veckopengar som en otäck liten Joakim von Anka? Han som inte för sitt liv kunde fotograferas utan en skojig grimas förrän han blev typ tolv? Han som såg så jävla ung och liten ut när han sjöng i sitt punkband den där supermisslyckade spelningen i gymnasiets aula när publiken skanderade "tackåhej tackåhej" så jag bara ville rusa ner och ta honom i mina armar? Han som ringde mig mitt i natten efter sin första dumpning och fick mig att känna mig så jävla ledsen och så jävla utvald  samtidigt? Han som skrev C-uppsats om TV:s roll i the Simpsons? Som togs in som rekordung doktorand och kunde undservisa om Panoptikon innan han kunde göra en vettig köttfärssås?

Och där sitter han i mitt kök och leker med sin beundrande bror- och gudson, som tycker han är så jävla bra och rolig och schysst. Vadå, är han farbror alltså? Till...MITT barn?

Att se Broppan ta världen i besittning och inse att jag faktiskt ligger tre år framför, det är den tydligaste bilden av vuxenhet jag hittat.

Inspiration till det här inlägget kom härifrån. Och hommage á ett eller annat får bli en egen kategori från och med nu. Kom sen inte och påstå att jag är cyniker!

 

Loppan

5 december 2008 12:15

Och här sitter jag och blir alldeles rörd mitt i jobbvardagen. Fina du! Fina ni!

 

Mia

5 december 2008 13:15

Finfint inlägg. Syskon är fint.

http://miahellstrom.driftig.nu

 

Julia

5 december 2008 13:40

Mycket svårt det där. Min lillebror fyllde 24 för två månader sen och det var ju inte alls rimligt, det fyllde ju JAG för, eh, ja, ok, två år sen då. Men ÄNDÅ.

http://juliaskott.wordpress.com

 

Julia

5 december 2008 13:41

(Får man vara jätteytlig och brudig och säga att din bror är lite söt?)

http://juliaskott.wordpress.com

 

MA

5 december 2008 15:27

Även en liten mamma/farmor sitter här rörd, snyter sig och vrider ur näsduken. Gode tid - vilka söner och vilken sonson! Och vilken underbar Loppa sen till på köpet. Känner mig ofantligt rik and blessed...Mamma.

 

Anders

5 december 2008 16:59

Loppan - du är för söt. Kärlek! Kom hem snart!

Mia - ja. Punkt.

Julia - det får man väl absolut säga. Killen är ett sjuhelvetes kap.

Mamma - farmodern/mamman är inte så särskilt pjåkig hon heller. Puss.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Bror

5 december 2008 21:22

Bror!
Tack för de fina orden. Allt du säger gäller för mig också - minus det där med att se sin bräckliga lillebror sjunga punk ;). Du har ju alltid plöjt vägen för mig och jag beundrar dig extremt mycket. Brorsonen är för övrigt världens åttonde underverk om jag får bestämma.

(Julia: man får tacka för komplimangen ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...