Sofia

16 december 2008 00:54

Om jag inte minns helt fel, kan man faktiskt skicka in förlsag till kort på någon sajt. Du borde verkligen göra det! Jag hade lätt köpt det.

Han ser för övrigt lite rosig ut, Trollet. You should have seen it comin' :P

Anders

16 december 2008 00:59

Sofia - Man kanske skulle göra det! Ett sånt kort skulle förresten vara mindre smalt än man kunde tro slår det mig, det skulle också kunna skickas av till exempel mamman i Exorcisten till dom stackars prästerna.

Det på Trollets kind är ett eksem. Och det ser rödare ut än vad det är i blixtljuset.

Sofia

16 december 2008 01:48

Men fatta vad kul det skulle vara att ge bort vid alla möjliga tillfällen. Jag hade inte blivit gladare för något annat kort på exempelvis min födelsedag. Det är humor.

Ah! Då tar jag tillbaka min elaka pik.

Anders

16 december 2008 13:05

Artemis skämtar rått härovan om att det skulle vara ett örfilsmärke. Så din pik kändes inte så elak trots allt.

Julia

16 december 2008 13:32

Jag har umgåtts med tillräckligt många barn för att veta att det gör man på egen risk... Så länge du inte säger "varsågod" eller "äh, det är väl inget att gnälla om" så är det lugnt.

Sofia

16 december 2008 18:56

Den där Julia verkar vara en hårding :)

Monica

16 december 2008 19:58

Ditt inlägg väckte obehagliga minnen... Man känner sig lätt skamsen över sin avkomma vid såna tillfällen. Små söta barn ska ju sprida glädje, inte vinterkräksjuka?!
Sista helgen på min föräldraledighet skulle bli en mysig långhelg på Hällebäck var det tänkt, med mellanlandning i Åmål. Fredag morgon kaskadkräks Pyret (alias Sara, 10 månader) över sin farmors utsträckta ben där hon sitter i gungstolen framför tv:n. Och vi fattade faktiskt inte vad som var på färde, utan drog vidare till Uddevalla för att besöka Hås älskade mormor Kerstin (90+) på äldreboendet. Sara var lite blek om nosen, men verkade må bra. Sen åkte vi ut till Hällebäck och möttes av ihållande isande kallt regn och snålblåst, så mycket för en härlig hösthelg med hög klar luft och sol vid havet. Lördag morgon var Hå väldigt risig. Kanske något han ätit? Hås bror med tjejkompis kom i alla fall som planerat upp från Göteborg för att åka ut med båten och fiska. Jag hämtade dem vid bussen. När vi kom in i stugan möttes vi av farmor med en nerskiten Sara i armarna, och Hå som ångade förbi till toaletten. Han låg annars däckad inne i rummet. De gav sig ut på sjön men glömde muggar till kaffetermosen och vantar, och kom tillbaka stelfrusna och dyngsura. De sov inte över i stugan. På kvällen åt vi burgundisk köttgryta. Farmor G reste sig först från bordet och “var tvungen att gå och vila lite”, näste man till rakning var farfar B. Sen satt jag kvar, den siste av negerpojkarna, och petade trotsigt i mig de saftiga champinjonerna och de möra köttbitarna. Mot bättre vetande liksom. För sen var det ju min tur att joina släkten Karlsson i racet till toaletten. Som tur var finns ett utedass också, för det blev trängsel och det var inte läge att köa om man säger så.
Jag fick börja med att sjukanmäla mig första dagen på arbetet efter föräldraledigheten. Välkommen till livet som yrkesarbetande småbarnsförälder, typ. Hås bror och tjejkompisen insjuknade någon dag senare, jag tror inte att de höll kontakten. Hås mormor insjuknade också. Vi blev mest oroliga för hennes skull. Väldigt oroliga. Man vet ju att gamla människor kan dö av sånt. Men hon tyckte inte att det var något särskilt. Personalen hade fått hjälpa henne till toaletten “för hon kräktes lite”. “Men det var inte värre än vanligt.”

Monica

16 december 2008 19:59

Shit värsta långa kommentaren asså. Det ska inte bli en vana! :-)

Anders

16 december 2008 23:46

Sofia - Julia is badass like you wouldn't believe. Se dock mormor Kerstin i Monicas kommentar här ovan för hennes överkvinna.

Monica - du får skriva huuur långa kommentarer du vill så länge dom är sådär fantastiskt roliga! Välkommen hit!