Trollet är i stort sett frisk nu. Var idag på Öppna på lite pliktvisit, sista före jul. Där stod det inte folk som spön i backen precis. Fyra ungar med blandade mammor och pappor, och två lätt gråtmilda fröknar som såg framför sig hur ännu en kull trevliga föräldrar (och jajaja, deras battingar också) snart skulle lämna dom i och med att dagisinskolningarna stötvis börjar i januari. Och jag tror faktiskt dom menade det. Förmodligen menar dom det alltid, men ändå.

Och så hej hej (och en julblomma lämnade yours truly trevlig så det nästan blir misstänkt redan förra veckan, joråsatteh) och vinkevink och så ut i regnet igen.

Och jag och en av dom andra papporna som jag träffat en del och gillar tog sällskap till tunnelbanan. Jag och Trollet hade ett ärende i stan nämligen: uppdrag införskaffa väggalmanacka (se inlägget ovan). Efter tio minuters vagnluggande med våra små kisande stoiskt i duggregnet med droppar i ögonfransarna kom vi till Axelsberg. Där var det tomt i spärren och blinkande grönljus på barnvagnspassagen. Vi började rutinerat hålla upp grinden för varann, medan vi simultant och utan minsta tvekan avhandlande stora och komplexa ämnen som fjällsemestrar, när vi plötsligt hörde en käck röst som lyckligt hojtade:

Jaaa nu sitter det ingen i spärren just nu! Så då är det ju bara att passera! Men notera klockslaget och vilken station om det skulle komma en biljettkontroll!

Jag hann tänka Hjälp! Galning med nån slags kuslig stating the bloody ovbious-psykos! innan jag såg hojtaren le ett moderligt leende mot oss öppna dörren till biljettkuren med sin nyinköpta fika i ena handen och sin SL-nyckel i den andra.

Det är inget totalt okänt fenomen i Storstockholms lokaltrafik hur man beter sig om det är tomt i spärren. Och skulle man vara osäker brukar det stå på en skylt i biljettluckan. Så uppenbarligen måste den här kvinnan ha tittat på oss och tyckt att vi såg ut som ett par jeppar som nyss anlänt från Nikkaloukta. Och som nu av oklar anledning gick och rullade barnvagn i Axelsberg (inte känt för varken sin shopping eller skönhet).

I såna här lägen är jag tydligen storstadsbo, för jag blev nästan lite stött. Alltså okej, öhm, alltså tack och så, men VI VET. Fnys.

 

Tant Grön

18 december 2008 00:29

Koden för att skriva denna kommentar var smet? Det räcker så.

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 

Anders

18 december 2008 00:35

Vilka är smet? Vi? Vänligheten? Eller (gud förbjude) själva inlägget?

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Ola

18 december 2008 07:22

Nja, det är väl snarare ett verb i preteritum (här är jag ute på mycket tunn is) och beskriver det ni gjorde förbi spärren... era slynglar.

 

Tant Grön

18 december 2008 12:05

Hi, hi, jag fick nog lite "vi smiter förbi känslan" hos mig själv, när tjejen talade om för er vad som gällde, att jag liksom gjort något fel. Får ofta den känslan i sådana situationer, trots att jag mycket väl vet att jag inte har gjort något fel. Jag skulle va helkass på det där fruktansvärda programmet på femman, när man ska svara på äckliga frågor som ingen anna bör veta. Någonstans där inne finns ett litet, litet tvivel, har jag gjort fel? och det måste ju lögndetektorn snappa upp och skrika: svaret är FALSKT, fast det inte är det. Vart kommer det ifrån? Kan jaqg lida av det där duktighetssyndromet, att aldrig vara tillräcklig, ska göra allt själv, jobb, barn, renovera huset, städa, laga mat, tvätta, inte behöver jag någon hjälp. Nej så hemskt är det inte, har varit lite så, men har kommit till den insikten att jag inte är en sämre människa bara för att jag säger nej och emellanåt ber om hjälp.

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 

Anders

18 december 2008 13:33

Ola- gjorde vi ju INTE! Läs inlägget igen! Bakläxa!

Tant Grön - känner igen känslan mycket väl. Den är anledningen till att herr välartade civilingenjören Ola härovan inte för sitt liv lyckas ta sig igenom tullen utan att bli stoppad till exempel. Vid det här laget är han så inställd på att åka dit att han går och ser förjävla skyldig ut, förmodligen. (Eller du kanske är ur loopen nu, Ola? Var ju ett par år sen vi var ute och reste ihop). Det där programmet du refererar till är nästan det vidrigaste jag vet.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Tant Grön

18 december 2008 13:51

Ja men eller hur! Hur kan någon ställa upp på det, är pengar verkligen mer värt än sina närmaste som sitter bredvid och förödmjukas. Ärlighet i all ära, men det är en sak att vara ärlig mot sina närmaste hemma i hemmet och en helt annan att vara det mot sina närmaste framför hela svenska folket! Jag kan nog förlåta det mesta om inte alla vet vad jag förlåter, tror jag? Nej jag ser inte på programmet även om det låter så, visst har jag sett reklamen, men får oxå lite info från min kompis som jobbar i branschen, dock inte just bakom det programmet, men hon vet allt som händer där bakom kulisserna.

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...