Direktlänk till inlägg 17 december 2008
Trollet är i stort sett frisk nu. Var idag på Öppna på lite pliktvisit, sista före jul. Där stod det inte folk som spön i backen precis. Fyra ungar med blandade mammor och pappor, och två lätt gråtmilda fröknar som såg framför sig hur ännu en kull trevliga föräldrar (och jajaja, deras battingar också) snart skulle lämna dom i och med att dagisinskolningarna stötvis börjar i januari. Och jag tror faktiskt dom menade det. Förmodligen menar dom det alltid, men ändå.
Och så hej hej (och en julblomma lämnade yours truly trevlig så det nästan blir misstänkt redan förra veckan, joråsatteh) och vinkevink och så ut i regnet igen.
Och jag och en av dom andra papporna som jag träffat en del och gillar tog sällskap till tunnelbanan. Jag och Trollet hade ett ärende i stan nämligen: uppdrag införskaffa väggalmanacka (se inlägget ovan). Efter tio minuters vagnluggande med våra små kisande stoiskt i duggregnet med droppar i ögonfransarna kom vi till Axelsberg. Där var det tomt i spärren och blinkande grönljus på barnvagnspassagen. Vi började rutinerat hålla upp grinden för varann, medan vi simultant och utan minsta tvekan avhandlande stora och komplexa ämnen som fjällsemestrar, när vi plötsligt hörde en käck röst som lyckligt hojtade:
Jaaa nu sitter det ingen i spärren just nu! Så då är det ju bara att passera! Men notera klockslaget och vilken station om det skulle komma en biljettkontroll!
Jag hann tänka Hjälp! Galning med nån slags kuslig stating the bloody ovbious-psykos! innan jag såg hojtaren le ett moderligt leende mot oss öppna dörren till biljettkuren med sin nyinköpta fika i ena handen och sin SL-nyckel i den andra.
Det är inget totalt okänt fenomen i Storstockholms lokaltrafik hur man beter sig om det är tomt i spärren. Och skulle man vara osäker brukar det stå på en skylt i biljettluckan. Så uppenbarligen måste den här kvinnan ha tittat på oss och tyckt att vi såg ut som ett par jeppar som nyss anlänt från Nikkaloukta. Och som nu av oklar anledning gick och rullade barnvagn i Axelsberg (inte känt för varken sin shopping eller skönhet).
I såna här lägen är jag tydligen storstadsbo, för jag blev nästan lite stött. Alltså okej, öhm, alltså tack och så, men VI VET. Fnys.
På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...
Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen. Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...
Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...
Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...
För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade. Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
27 | 28 | |||
29 | 30 |
31 | |||||||
|