Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens börjat dagis, och då kändes konceptet att låta någon han inte kände jätteväl sitta barnvakt väldigt läskigt och osäkert. Det känns i sin tur väldigt länge sen nu, men osat är osat.)

Jag har en god whisky upphälld. Jag har utsikt över hamnen och fästningen. Det sorlar aldrig så lite från andra sidan, säsongen har nätt och jämnt startat härute. Ibland stojar det till på parkeringen härnedanför.

Kalle och Retrokarin var ute och hälsade på idag. Vi promenerade, hängde på lekplatsen ute på ön med Trollet och åt ett kilo färska räkor. Så fint att se dom. Jag är fortfarande behagligt mätt. Trollet snusar i gästrummet på nedervåningen. Täcket har han sparkat av sig, ansiktet är öppet och lugnt. I pannan och på näsan håller hans livs första rejäla skrapsår på att läka (hände på dagis i onsdags, ingen såg när han trillade, han hade bara kommit till fröken Linda, pekat på pannan och sagt lamla). Vinden friskar i ibland. Men för det mesta är det tyst. Stilla.

Läslampan är tänd i hörnan med fåtöljen, Järnkronan av fantastiska Sara Lidman ligger och väntar på mig. Här är den ju, den där egna tiden som jag alltid efterlyser! Jag svarar på era fina kommentarer imorgon kväll när jag kommit hem. Jag stänger bloggen nu, kopplar ner datorn, lägger upp fötterna på pallen. Om en timme har fortfarande ingen hunnit hit. Då pussar jag Trollet på pannan, kryper ner i sängen och läser lite till. Somnar med glasögonen på, troligen.

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort sett konstant. Det finns folk som tältar i vägbanan där, jag lovar. Den är nån slags naturfenomen den där kön, rör sig sakta sakta söderut ungefär som inlandsisen. Och i Göteborg håller dom som vanligt på och grejsar lite vid Tingstadstunneln som dom har gjort sen...tja, dom byggde den? Drar lite nya linjer, sätter upp lite koner, spärrar nån fil sådär. Och lyckas göra Sveriges sämst planerade trafikplats ÄNNU lite råddigare varje gång! Kö? Jajamensan,till Bäckebolsmotet!

Trollet har uppfunnit sin första egna diss. Och den är rätt elegant: ett försmädligt framfnissat Pappa (alternativt Mamma/Morfar/Mormor/You name it) äter gräääääs! följt av ett busigt näää! och en skrattattack. In your face, liksom.