Jag ska åka tåg imorgon. Ganska mycket tåg. Tre timmar till Motala, och tre timmar hem. Däremellan ska jag föreläsa för en flock lärare.

Jag gillar verkligen att åka tåg. Det är bekvämt, det går lagom fort (Man märker att man reser, suckade han mysigt och arresterades prompt av klichépolisen) och bäst av allt, det är tid som man bara kan använda på sig själv. Man sitter där man sitter och telefontäckningen är kass. Det gör att man Får Saker Gjort på tåg. Jobbpapper som ska läsas, pjäser som ska kommenteras, idéer som ska spånas fram och formuleras. Tågresor är som gjorda för sånt.

Tågresor är också den längsta sammanhängande lästid som en vuxen människa kan räkna med annat än på sin semester. Tre timmars obruten nöjesläsning, det är fan sällsyntare än Kooh-I- Noor. Med en kniv.

Jag brukade omsorgsfullt stå och välja reselektyr halva kvällen innan jag skulle åka tåg. Boken jag höll på med vid tillfället, boken jag skulle läsa sen, och oftast en bok till som back-up (man KAN ju bli stående i flera dygn på grund av nedfallna träd eller nåt. Vem vet?). Loppans och mina tågresor till Göteborg bestod i att vi begrov näsan i varsin bok när tåget rullade ut från Stockholms Central, och sen tittade upp igen när vi passerade Olkroken fem timmar senare.

Numera har vi förstås ett aktivt och rastlöst litet Troll att ta hänsyn till. Dom gemensamma tågresorna har bivit nånting som gärna får gå så snabbt som möjligt. Och på X2000, som går fortast, blir Loppan åksjuk om hon utför mera avancerade manövrer än att sitta blickstill och titta ut genom fönstet. Vilket innebär att det förstås inte blir något läst för pappa monstervakt heller (om man nu inte räknar eposen om Max, förstås).

Men nu ska jag alltså ut själv imorgon. Det var ett tag sen! Jag ska alldeles strax packa min ryggsäck. Jag kommer att fylla den med jobb-bestyr. Jag kommer att fylla den med skönlitteratur. Jag kommer att ladda min iPod. Jag kommer att vara rustad för att sysselsätta mig under en hel jävla tågluff snarare än bara en liten tur till Östergötland över dan. Åh, vad mysigt det ska bli! Åh, vad mycket jag ska få gjort! Vad ska jag ta med för reservbok nu då? Kanske två för säkerhets skull?

Den beska sanningen, att jag yr av sömnbrist kommer att slockna som ett ljus före Flemingsberg och sen vakna med nackspärr när det är dags att kliva av, det låtsas jag inte om sålänge.