Söndagen bjöd på en hejdundrande vardagspremiär för hela familjen Kniv, av allra allra småborgerligaste märke. Vi packade nämligen in oss allihop i Sonja och åkte och veckohandlade.

Vi snackar Coop Forum Västberga. Vi snackar långlång inköpslista. Vi snackar jävla veckomatsedel! Vi snackar fylla frysen. Vi snackar tvåtusen spänn och en rabattcheck på 10% som faktiskt gör lite skillnad. Vi snackar sex papperskassar i bagageluckan på kombin. Vi snackar inte matchande träningsoveraller, men nästan.

Och det var fantastiskt.

Att strosa runt med en sån där kundvagn stor som en likkista i sakta mak, plockande grejer från dignande hyllor! Att impulshandla stekpanna och nya glas! Att ha ett Troll som sitter i det där utfällbara sätet på vagnen, det där som man aldrig har använt förut, koncentrerat plockande ner grejer i vagnen (även om hans bestämda uppfattning var att vi köpte för lite av allting). Känslan av att Nämen, det blev ju faktiskt billigare än man trodde! Och den djupa grottmänniskotillfredsställelsen i att lugga upp kassarna i lägenheten och veta är här ska det fan på sin höjd kompletteras med nån liter mjölk under den kommande veckan. Ugga bugga, duh family is provided. Good food.

Det var fan nästan som sex. Nästa gång ska vi pröva en sån där liten dosa där man scannar in varorna efter hand som man plockar dom. Visa mig det museibesök som toppar det!

Wir nähern uns die Biedermeier, som Oskar Matzerath sa.