En dödsryckning innan jag släpper

taget: visst låter Glasvegas exakt som Jesus

and Mary Chain, fast sämre?

Det är fredag, klockan är 23:05, och jag ska precis sätta mig och jobba några timmar till.

Det här livspusslet ni vet? Det går inte att lägga. Det är en jävla bluff. Det finns inte timmar tillräckligt, det finns inte kraft tillräckligt, det finns inte simultanförmåga tillräckligt. Ställtid finns ingen alls över huvud jävla taget. Det går inte ihop. Dom blåser oss. Vill du vara en bra förälder? Spännande val! Tyvärr innebär det (särskilt om du bor i en trea där det inte finns en dörr att stänga om en dataplats) att du får jobba lite kvällar och nätter och helger och sådär. Glöm tid för din fru/man/sambo. Fetglöm tid för dig själv. Herregud, du fick ju åka tåg igår, vad begär du?

Det är nånting som inte stämmer här. Det måste väl vara en mänsklig rättighet att få känna att man räcker till nån enda gång, eller?